Det är mycket skriverier om trosrörelsen och dess lära på olika bloggar.

Det kallas framgångsteologi, lyckoevangelium, villolära, ja även människor får sig en känga med orden, heretiker, villolärare, jag kommer inte ihåg allt just nu.

Och visst finns det villor i trosläran, men det finns också något som motståndarna inte kan acceptera, att det finns bra saker också.

För 10-12 år sen började Gud successivt visa mig vad som är fel i trosläran. Det gick till en punkt för ca 5 år sedan, då jag var tvungen att kasta ut rubb och stubb. Alla böcker, alla cd åkte ut, jag avsade mig allt som hade med trosläran att göra och jag ville verkligen inte befatta mig med detta mer.

Guds verk och handlande tar ju ofta lång tid i en människa, reningsprocessen och befrielsen är förhoppningsvis snart slut. Det lustiga är att jag idag ser trosläran utifrån ett annat perspektiv, jag ser hur man tolkat, eller använt skriften fel, eller så att det har blivit fel. 

Ta bara det här med tro, tro var ju något som man själv förfogade över, man bestämde sig i princip för att tro på något speciellt, letade upp ett bibelord som sanktionerade det jag skulle ha tro för och sen var det bara att be att det skulle bli som man trodde. Nu är detta en liten snedvriden bild, men i stort var det så. Ett favoritbibelställe som stadfäste den troendes eget agerande var Mark 11:22-23

Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.

Detta ord var grunden till många trosuttalande, även ordet om att vi fått makt att binda och lösa användes flitigt, dock oftast utan resultat.

Problemet med trosförkunnelsen är att den leder till egna gärningar, men jag är övertygad om att det inte är det Ulf Ekman hade i sin agenda.

Nu hjälper det ju inte vad jag skriver, för motståndarna menar att det är en annan ande som agerat genom Ulf. Jag menar att de har fel, visst det har säkert varit så också, men jag har lyssnat väldigt mycket på Ulf och hans vittnesbörd om hur Gud har talat och lett honom. Och jag kan inte med rent samvete säga att det är en annan ande, orsaken är att  jag känner igen Gud i det han berättar.

Hur leder trosundervisningen till egna gärningar? Jo jag tror det är så här, man menar att det skrivna ordet gäller, alla löftena gäller och det finns ju bibelord på det. Att det i princip bara är att gå ut på det skrivna ordets löfte, så kommer det att bli så som ordet säger.

Det blir alltså bibeln och jag som är i auktoritet, det är vi som har makt, har jag bara skriften med mig, så är det fritt fram. Fast jag vet ju att det inte är så Ulf menar, han menar precis som troligen du och som  jag, att Anden måste vara med, annars är det verkningslöst.

Som sagts så hjälper ju inte det, då motståndarna till trosundervisningen menar att det rör sig om en annan ande som är verksam genom dessa trosnissar.

Problemet blir, att om allt som utgått från Livets Ord är av annan ande, som då är av djävulen, varför vill denna ande av djävulen att människor skall bli frälst, helade och upprättade?

Varför drog denna ande av djävulen igång något som kallas Ryska Inlandsmissionen?

Ja alla andra saker som Livets ord har gjort och börjar man granska bakgrunden till allt som skett under de första 20 åren, så tycker jag att det är en konstig djävul. Nej, granskar man bakgrunden till varje steg och initiativ så ser man att det faktiskt finns ett Guds tilltal och en Guds hand i skeenden.

För att återgå till Markus 11:22-23 Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.

Vad har gott fel i denna undervisning utifrån detta bibelord? Jo man säger att man skall ha samma tro som Gud och typ göra som Gud. Hur gjorde då Gud, jo enligt 1 Mos så talade han och det blev till.

Därav skall vi ha samma tro som Gud och när vi har den tron och inte tvivlar, då kan vi börja tala ut det vi tror och det skall bli som vi tror.

Man kan tycka att Mark 11 säger det, men jag har förstått var det har gått fel i denna undervisning och det är rätt så enkelt egentligen.

Det är bara att se hur Jesus gjorde och han gjorde inget av sig själv, utan han måste ha instruktion från Fadern, eller som vi säger, en maning att agera. Att agera på Faderns initiativ, eller maning är att agera i tro, finns det tvivel, så är det troligen ingen maning från Fadern.

Ok, Ha tro på Gud kan då utläsas så här: Ha den tro som blir dig given av Fadern i den givna situationen och gör därefter. Om Gud manar dig till att göra något, så är tron själva lydnaden, när du lyder förlöser du Guds syften, plan och kraft för det givna tillfället. Svårare är det inte!

Jag har sett detta fungera väldigt många gånger, både i smått och i stort, därför kan jag säga att om man förstår hur Ulf tänker och faktiskt lyssnar till vad han säger, då hör man att det är det här han menar.

Det som verkligen gett mig något utifrån trosundervisningen är en tro på Gud, att han vill mig gott, att Gud faktiskt vill seger och framgång. Detta kan man ju inte säga, för enligt motståndarna, så finns det inget gott med denna undervisning. Jo det gör det, men seger och framgång är inte seger och framgång på mina villkor, utan endast på Guds villkor. Ibland kan till och med nederlag vara seger och framgång i Guds ögon.

Ja det finns mycket man kan skriva om detta här och absolut, det finns saker i trosundervisningen som helt klart är fel, men alla har mer eller mindre fel i läran. Så kan vi döma ut Livets ords trosundervisning? Nej, men den bör revideras i en del saker så att den inte förblir människokraftbaserad, människoinitiativbaserad, utan så som jag förstår Ulf, Guds Ande baserad och Guds initiativ baserad.

Ett slutord om Guds suveränitet i en människa: Matt 5:8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

Av Björn