söndag 3 september 2017

Sabbatsfirandets varande, eller icke varande?


Det pågår med jämna mellanrum diskussioner på olika bloggar om huruvida kristna skall fira sabbat, eller inte.

En del säger att vi inte är tvungen, men att man får göra det och en del säger, att det är ett av de tio buden och skall då hållas.

Några kristna har upptäckt och börjat fira sabbaten, med som de uttrycker det, stora välsignelser.

Även jag skall skriva om detta, fast från ett, eller flera andra håll!

I dagsläget tror jag inte på sabbatsfirande, alltså inte på det gammaltestamentliga vis som man förespråkar, men jag tror människan behöver minst en dags vila i veckan.

Vi vet att Jesus firade sabbat och vi vet att apostlarna gjorde det, men om vi läser Moseböckerna, eller i GT, så ser vi att det finns flera regler för sabbaten och att de som inte höll sabbaten straffades med döden.

Vi ser också att lagens alla bud och stadgar lästes upp rätt så ofta och i lagens bud ingick sabbaten.

Vi vet också att förbundets ord, de tio buden som gavs till Moses vid Sinai berg innehöll sabbatsbudet, så egentligen borde det vara klart här, man skall fira sabbat!

Men det finns en annan sida som vi lätt missar, nämligen att lagens tid är slut.
Skall vi inte hålla buden, jo de som är skrivna i hjärtat och vilka är det?
Jag menar att det är morallagen, för i kärleksbudet som Paulus nämner i Rom_13:9 

De buden: "Du skall icke begå äktenskapsbrott", "Du skall icke dräpa", "Du skall icke stjäla", "Du skall icke hava begärelse" och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: "Du skall älska din nästa såsom dig själv."

-    Jesus själv säger ju till den rike mannen vilka bud han skall hålla:

Mat 19:16  Då trädde en man fram till honom och sade: "Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?"

Mat 19:17  Han sade till honom: "Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden."

Mat 19:18  Han frågade: "Vilka?" Jesus svarade: "'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',

Mat 19:19  'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'"

Som vi ser så nämner inte Jesus något om sabbatsfirande, utan han nämner de bud som gäller för att ingå i livet. Och dessa bud är vad jag förstår morallagen, som är skriven i våra hjärtan.

Men som jag skrivit förut, så är det gamla förbundet med dess lag slut, vi tjänar i ett nytt förbund som inte är bokstav, utan Ande.

Gal 3:19 säger klart att lagen skulle gälla tills Jesus kom och Hebr. 8 visar att det gamla förbundet är slut.

Det är utifrån detta som vi måste fråga oss om kristna skall fira sabbat?

Jesus kom ju inte för att upprätta det gamla förbundet med allt vad det innehöll, nej han kom bla för att instifta ett nytt, eller Kainos (Grek grundtext) som betyder ”NYTT” men det betyder inte ”NYTT” som om det inte har existerat förut. Utan man skulle kunna säga att KAINOS betyder ”KVALITATIVT NYTT” Därför ligger det upprättelse från något till det bättre i ordet ligger en förnyelse eller renovering till det bättre. (Ohlins Hemsida)

Alltså är det gamla förbundet så renoverat att det är kvalitativt nytt, det nya är alltså bättre än det gamla.

I det nya förbundet är det inte skriften på stentavlor man följer, utan Anden, men enligt Hes 36:27 och Jer 31 så står det att Gud skall skriva lagen i våra hjärtan och lägga dem i våra sinnen.

Eftersom Hes 36:27 säger: Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

Utifrån Jer 31 och Hes 36 så tänker jag så här. Lagen läggs i mitt hjärta, anden gör att jag följer den, men det är här frågan kommer, vilken lag?

Som jag skrev lite längre upp, så menar jag att det är morallagen, för grundläggande så är det den som vi följer, den är liksom lite naturlig för oss jag vill ju inte döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, osv.

Men är sabbatsbudet inskrivet i våra hjärtan? Inte i mitt hjärta och skulle jag blivit felunderrättad, så borde väl anden i så fall mana mig rejält så att jag höll även sabbatsbudet?

Det är väldigt provocerande att säga att lagen har upphört, men det är det som är sanningen, den har både upphört och den som tror på Jesus har blivit dödade från den.
Den är alltså borta från två håll, eftersom vi är dödade från den och att den skulle gälla fram till Kristus och Kristus har ju kommit, så då måste lagens tid vara slut.

Eftersom nu lagen och dess tid är slut, så följer vi ju naturligt vis inte lagen, inte på det sättet och inte efter de förutsättningarna som var i det gamla förbundet. Nej, enligt NT så följer vi anden och Kristi lag, som är kärlekens lag, då uppfyller vi all lag enligt skriften.

Om nu inte sabbatsbudet finns i våra hjärtan, skall vi då ändå gå tillbaka till det bud om sabbaten, som var inristat på stentavlor? Nej, det anser inte jag, varför?

Jo, för sabbaten var ett tecken mellan Gud och Israel och ett medel till att avskilja Israel:

2Mo_31:13  Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är HERREN, som helgar eder.

Det var alltså ett tecken mellan Gud och Israel, varför? Jo för att Israel skulle veta att det är Gud som helgar/avskiljer dem.

Men faktum är, att vi är helgade idag på andra premisser:

Heb_10:10  Och i kraft av denna "vilja" hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi "kropp" en gång för alla har blivit offrad.

Utifrån detta ordet så är vi helgade/avskilda pga att Jesu Kristi kropp en gång för alla blivit offrad.
Så när vi blir födda på nytt, så blir vi avskilda, vi tillhör inte världen längre och inte ens oss själva, utan vi tillhör Gud

Sabbaten var även en påminnelse om:


5Mo 5:15  Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.

I det nya förbundet har vi inte blivit förda ut ur Egypten, utan vi har blivit frälsta från synden och födda på nytt. Det är något helt annat än att blivit förd ut ur Egypten.

Sabbaten är inget tecken för nytestamentlig tro lika lite som omskärelse är det, omskärelsen var ju också ett tecken, förbundstecken som skulle gälla från släkte till släkte.

Både sabbaten och omskärelsen skulle gälla från släkte till släkte, men om omskärelsen har upphört, så borde även sabbaten ha upphört som ett tecken och en påminnelse!

Istället har vi fått anden som ett insegel som är ungefär detsamma som tecken.
Den som inte har Kristi ande hör honom inte till!

Rom_8:9  I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.

Anden är alltså ett tecken, eller sigill på tillhörighet, inte sabbat eller omskärelse!

Det finns alltså flera saker i NT som pekar på att sabbatsbudet har upphört, så utifrån NTs undervisning finns det ingen grund för att vi som är på nyttfödda skall fira sabbat.

Omskärelsen skulle gälla som förbundstecken släkte efter släkte, sabbaten skulle gälla från släkte till släkte, ja det finns fler saker som skulle gälla från släkte till släkte.

Men om alla de andra sakerna har upphört, kan man då säga att endast sabbaten står kvar och gäller? Nej jag anser inte det och det är utifrån ovan nämnda anledningar!

Om sabbatsbudet gäller, då måste man vara konsekvent i detta, för då gäller även straffen vid sabbatsbrott, vilket var döden.

Gud avskilde den sjunde dagen, han vilade från sina verk och Hebr 3:7 – 4:16 talar om detta som jag kallar nytestamentlig sabbatsvila, men det blir i nästa inlägg!

Björn

måndag 30 september 2013

Det är mycket skriverier om trosrörelsen och dess lära på olika bloggar.



Det kallas framgångsteologi, lyckoevangelium, villolära, ja även människor får sig en känga med orden, heretiker, villolärare, jag kommer inte ihåg allt just nu.
Och visst finns det villor i trosläran, men det finns också något som motståndarna inte kan acceptera, att det finns bra saker också.

För 10-12 år sen började Gud successivt visa mig vad som är fel i trosläran. Det gick till en punkt för ca 5 år sedan, då jag var tvungen att kasta ut rubb och stubb. Alla böcker, alla cd åkte ut, jag avsade mig allt som hade med trosläran att göra och jag ville verkligen inte befatta mig med detta mer.
Guds verk och handlande tar ju ofta lång tid i en människa, reningsprocessen och befrielsen är förhoppningsvis snart slut. Det lustiga är att jag idag ser trosläran utifrån ett annat perspektiv, jag ser hur man tolkat, eller använt skriften fel, eller så att det har blivit fel. 

Ta bara det här med tro, tro var ju något som man själv förfogade över, man bestämde sig i princip för att tro på något speciellt, letade upp ett bibelord som sanktionerade det jag skulle ha tro för och sen var det bara att be att det skulle bli som man trodde. Nu är detta en liten snedvriden bild, men i stort var det så. Ett favoritbibelställe som stadfäste den troendes eget agerande var Mark 11:22-23

Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
Detta ord var grunden till många trosuttalande, även ordet om att vi fått makt att binda och lösa användes flitigt, dock oftast utan resultat.

Problemet med trosförkunnelsen är att den leder till egna gärningar, men jag är övertygad om att det inte är det Ulf Ekman hade i sin agenda.
Nu hjälper det ju inte vad jag skriver, för motståndarna menar att det är en annan ande som agerat genom Ulf. Jag menar att de har fel, visst det har säkert varit så också, men jag har lyssnat väldigt mycket på Ulf och hans vittnesbörd om hur Gud har talat och lett honom. Och jag kan inte med rent samvete säga att det är en annan ande, orsaken är att  jag känner igen Gud i det han berättar.

Hur leder trosundervisningen till egna gärningar? Jo jag tror det är så här, man menar att det skrivna ordet gäller, alla löftena gäller och det finns ju bibelord på det. Att det i princip bara är att gå ut på det skrivna ordets löfte, så kommer det att bli så som ordet säger.

Det blir alltså bibeln och jag som är i auktoritet, det är vi som har makt, har jag bara skriften med mig, så är det fritt fram. Fast jag vet ju att det inte är så Ulf menar, han menar precis som troligen du och som  jag, att Anden måste vara med, annars är det verkningslöst.

Som sagts så hjälper ju inte det, då motståndarna till trosundervisningen menar att det rör sig om en annan ande som är verksam genom dessa trosnissar.

Problemet blir, att om allt som utgått från Livets Ord är av annan ande, som då är av djävulen, varför vill denna ande av djävulen att människor skall bli frälst, helade och upprättade?
Varför drog denna ande av djävulen igång något som kallas Ryska Inlandsmissionen?
Ja alla andra saker som Livets ord har gjort och börjar man granska bakgrunden till allt som skett under de första 20 åren, så tycker jag att det är en konstig djävul. Nej, granskar man bakgrunden till varje steg och initiativ så ser man att det faktiskt finns ett Guds tilltal och en Guds hand i skeenden.

För att återgå till Markus 11:22-23 Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.

Vad har gott fel i denna undervisning utifrån detta bibelord? Jo man säger att man skall ha samma tro som Gud och typ göra som Gud. Hur gjorde då Gud, jo enligt 1 Mos så talade han och det blev till.
Därav skall vi ha samma tro som Gud och när vi har den tron och inte tvivlar, då kan vi börja tala ut det vi tror och det skall bli som vi tror.

Man kan tycka att Mark 11 säger det, men jag har förstått var det har gått fel i denna undervisning och det är rätt så enkelt egentligen.
Det är bara att se hur Jesus gjorde och han gjorde inget av sig själv, utan han måste ha instruktion från Fadern, eller som vi säger, en maning att agera. Att agera på Faderns initiativ, eller maning är att agera i tro, finns det tvivel, så är det troligen ingen maning från Fadern.

Ok, Ha tro på Gud kan då utläsas så här: Ha den tro som blir dig given av Fadern i den givna situationen och gör därefter. Om Gud manar dig till att göra något, så är tron själva lydnaden, när du lyder förlöser du Guds syften, plan och kraft för det givna tillfället. Svårare är det inte!

Jag har sett detta fungera väldigt många gånger, både i smått och i stort, därför kan jag säga att om man förstår hur Ulf tänker och faktiskt lyssnar till vad han säger, då hör man att det är det här han menar.

Det som verkligen gett mig något utifrån trosundervisningen är en tro på Gud, att han vill mig gott, att Gud faktiskt vill seger och framgång. Detta kan man ju inte säga, för enligt motståndarna, så finns det inget gott med denna undervisning. Jo det gör det, men seger och framgång är inte seger och framgång på mina villkor, utan endast på Guds villkor. Ibland kan till och med nederlag vara seger och framgång i Guds ögon.

Ja det finns mycket man kan skriva om detta här och absolut, det finns saker i trosundervisningen som helt klart är fel, men alla har mer eller mindre fel i läran. Så kan vi döma ut Livets ords trosundervisning? Nej, men den bör revideras i en del saker så att den inte förblir människokraftbaserad, människoinitiativbaserad, utan så som jag förstår Ulf, Guds Ande baserad och Guds initiativ baserad.

Ett slutord om Guds suveränitet i en människa: Matt 5:8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

Av Björn



söndag 29 september 2013

Jakten på det grönare gräset.




För visst är det väl så det heter, att gräset är grönare på andra sidan staketet, och det är detta grönare gräs som vi människor så ofta enträget strävar och jagar efter för att få tag på?
Grönt gräs är en bild på något som är bättre än det vi har, eller bara något mer, något annat i livet som kan ge tillfredställelse och lycka.
Jag skall i denna text försöka visa på orsak och verkan, eller framför allt på orsaken till jakten på det grönare gräset.
Jag kommer att behandla två kategorier av människor, frälsta och ofrälsta och utifrån dessa kategorier kommer jag att ta upp flera olika orsaker. 
Den största kategorin blir vi som är frälsta och här finns flera olika orsaker till jakten som jag vill fördjupa mig i.
                                                                
                                                             Ofrälsta.

Vi kristna brukar ju säga att ofrälsta har ett tomrum som de jagar efter att fylla. De ofrälsta fyller det med saker som berikar livet, ger glädje och lycka, men tyvärr så är detta tomrum ofyllbart så att man förblir tillfredställd. Därför driver otillfredsställelsen den ofrälsta människan till nya saker som kan för tillfället fylla detta tomrum, men man får aldrig den där djupa tillfredsställelsen som ger henne ro och förnöjsamhet. 
Varför är det så här? Varför kan inte villa, Volvo, fru, barn och hund göra den ofrälsta så nöjd och tillfreds, att drivet efter mer upphör?
                                                                  
                                                           Frälsta.

Grundläggande borde vi som är frälsta vara nöjda, vi har ju Jesus, men ändå är vi inte det. Varför jagar vi troende likt de ofrälsta efter det grönare gräset? Varför söker vi inre och yttre tillfredställelse?
En orsak är att vi har svårt att acceptera att där vi är i livet och att det vi har, är Guds mål just nu. Vi vill mer men Gud vill att vi skall vara stilla, förbli där vi är.


Det finns alltså drivkrafter i oss som gör att vi inte kan acceptera läget och som gör att vi vill vidare och dessa drivkrafter ropar högre än Andens stilla röst som säger stanna här tills jag kallar dig vidare.
Orsaken till dessa drivkrafter kan vara från barndomen, där vi från tidig ålder blivit präglade att sträva efter höga mål, efter mer, efter att vara bäst, efter framgång och lycka och så vidare.
Men när vi sen blivit frälsta ser jag andra orsaker, eller saker som förstärker barndomens drivkrafter.

I undervisningen vi får från predikningar i frikyrkorna, sägs det ofta att vi skall gå framåt, inta nya områden, vara övervinnare, att Gud vill mer än vi kan tänka eller bedja. Det sägs även att om jag inte går framåt, så går jag bakåt och alla dessa ord har planterats in som absoluta sanningar.
När då dessa absoluta sanningar inte efterlevs, eller uppfylls i vår vandring med Gud, hamnar vi i disharmoni i vårt inre. Denna disharmoni tolkas som att inte ha frid med Gud, att vara på fel väg och då eldar det på drivet vidare för att friden och lyckan skall infinna sig igen.

Problemet är att det inte är en ofrid med Gud, utan en ofrid med absoluter som inte är i linje med Guds bud till dig. Visst skall vi framåt, men inte alltid, visst ska vi sträcka oss mot mer, men inte alltid, bara när Gud vill.

I Ps 23 står det att Gud skall föra oss till vattenbäckar där vi får ro och faktum är att det är dit Gud vill föra oss. Han vill föra oss in i en vila från våra egna verk och köttsliga ansträngningar, men de absoluta sanningarna vi fått inplanterade gör att vi inte kan, eller förstår att det är just dit Gud vill föra oss.
När Gud placerar oss på en plats i livet där vi inte kommer någonstans, när han helt enkelt säger stopp till våra företag, så hamnar vi i en inre konflikt med just dessa absoluta sanningar vi fått inpräntade i oss.

Det kan bli en smärre chock för vi tänker, känner och ser utifrån absoluterna, vi måste ju framåt, Gud hatar ju stiltje och det framkallar en rädsla att vara en avfällig. I denna fas av att vara vid vattenbäcken vill Gud klä av oss allt det som driver oss, Han vill få oss att inse att det är Han själv som skall föra oss fram och att vår uppgift är att följa när Han manar oss. I öknen ledde Gud folket med molnstod och eldstod:

2Mo_13:21 Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt. 

4Mo 9:17  Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn strax upp, och på det
ställe där molnskyn stannade, där slogo Israels barn läger.
Molnstoden och eldstoden visade vägen och när molnstoden lyfte var det dags att dra vidare. Detta är en verklighet som beskriver vandringen efter Anden och så länge Anden inte flyttar på sig, så skall inte vi heller göra det.

I kristendomen som pressenterats de senaste 30 åren, finns ingen plats för att vara stilla, att inte sträva framåt, utan det är så mycket vi kristna måste och skall för att vara rätt med Gud. Jakten efter andlighet, efter vår stora tjänst för Gud, jakten på att vinna människor för Guds rike, jakten på mer av Gud och så vidare.
                                              
                                                 Vad är ett människoliv?

Ett människoliv är ju oftast ett familjeliv, att födas in i en familj, växa upp där och sedan flytta hemifrån och bilda en egen familj. I en familj gör man vissa naturliga saker och som är grundläggande för människan. Ett exempel är att jobba för brödfödan och andra utgifter såsom till kläder och dylikt. Handla mat och kläder och lite andra ting. Där ingår också att ha umgänge med sin familj, med vänner och kanske vissa fritidsaktiviteter.
Detta är ett människoliv, visst det kan se lite olika ut, men i stort är det rätt så lika.
Sen finns det ju vissa undantag där vissa är missionärer, heltidstjänster, eller är företagare, men grundläggande är ändå ett människoliv som ovan beskrivning.

Det lustiga är, att det inte dröjer särskilt länge, från det att vi kommit till en plats i livet, tills det att vi vill dra vidare till något nytt, något grönare. Varför är det så? Jo jag tror att det har med dessa inbyggda ord om hur vandringen med Gud skall vara. Du har säker hört parollen, sträck dig efter mer av Gud, eller inta nya områden, eller som jag nämnt tidigare, om man inte går framåt, så går man bakåt och det är ju i princip synd, ja det finns många absoluter inplanterade i oss och som kolliderar med verkligheten vi har.
Men tänk då på Elia, när Gud sa åt honom att gå till bäcken Kerit: 

1Kung 17:3 Gå bort härifrån och begiv dig österut och göm dig vid bäcken Kerit….

Läser man hela stycket, så ser vi att Elia fick stanna där tills 1. De yttre omständigheterna förändrades 2. Herrens befallning kom.

För många av dagens kristna är varken de yttre omständigheterna, eller Herrens befallning det som signalerar om att det är dags att dra vidare, utan det är den inre otillfredsställelsen. Denna otillfredsställelse kommer ofta från dessa absoluter och det börjar ofta med att Gud blir mindre och mindre synligt verksam, och att Han tystnar så pass så att vi blir vilsna och kanske förvirrade. Vi tänker, detta är fel, något måste ske, det känns inte bra.

Tyvärr aktiverar dessa negativa känslor och tankar oss att söka frid och lycka genom att se oss om efter något nytt. Vi tror att den inre otillfredsställelsen är en signal från Gud att dra vidare, men signalen är en kollision mellan de inplanterade absoluterna och den verklighet som Gud har placerat oss i.

Psa_131:2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig. 

Psa 23:2 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

Psa 23:3 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. 
Dessa tre bibelverser talar om att Gud vill avvänja oss från felaktiga drivkrafter, Han vill föra oss till en fysisk plats i livet där vi får ro, där Gud vederkvicker vår själ och till sist, att Gud själv får bli den som leder oss och blir initiativtagare i våra liv.
Detta är en process, en djupgående sådan, men om vi ser och förstår Guds handlande med oss, så blir den kanske inte så långvarig. För mig tog det mer än tre år innan jag förstod vad Gud höll på med och efter att jag förstått vad Han ville var det svårt att acceptera läget. Jag kommer ingenstans om inte Gud själv för mig vidare. Visst jag kan ju dra iväg ändå likt Jona bort från Guds plan, men då infinner sig ett verkligt krig på insidan, vilket gör att jag förhoppningsvis backar.

Vår vandring med Gud handlar om att följa Honom på Hans vilkor, när Han talar, inte efter inplanterade absoluter som ropar när det blir stiltje i livet.

Avslutningsvis: Psa_37:3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,



Av Björn

fredag 27 september 2013

Väktarna bröstar sig mot egen kritik!

Ja detta är tragiskt. När jag påpekar ett obibliskt hanterande, ja syndiga beteendet gentemot andra predikanter, då får man kalla handen. Visst skall vi visa på felaktiga läror och belysa felaktigheter i kristi kropp. Men när det blir till personangrepp som det har blivit på vissa bloggar, då kan inte jag vara tyst.
Tyvärr blir det såsom jag befarat, att de inte tar in mina kritiska inlägg. Men det bevisar ju bara att de agerar i egen sak. Hade de agerat utifrån Guds Ande, så hade det funnits en ödmjuk ton och en vilja till korrigering.

Nu finns inte det, utan endast ett försvar för sitt orättfärdiga handlande genom att stänga ute mig. Visst jag behöver inte deras forum, jag har ju ett eget, men om deras sk belysning av villoläror hade varit saklig och inte rejelt personangrepp, då hade jag inte haft något att säga.

Jag kan hålla med om det mesta som sägs när det gäller läran och det är ju inte det som är problemet, utan just personangreppen. Varför menar sig en del ha rätten att kränka människor med utgångspunkten att de är villolärare?
Skall inte vi som kristna ha en rättfärdig attityd mot även de som vi anser inte är på skriftens väg. Jo naturligtvis, vi har ingen rätt att låta vårt kött komma fram, inte äns mot syndare.
Men det verkar dock såsom att vissa självutnämda väktare tar sig rätten att häva ur sig all sköns bråte mot de som de inte anser håller ett bibliskt mått.
Dock är faktum detta, att de dömer sig själva, med det mått du dömer, skall du själv bli dömd sa Jesus.

Jag tar inte parti för eller emot dessa predikanter som det varnas för, det jag reagerar mot är just den verbala slakt som förekommer. Jag anser att dessa bloggisar är några riktiga fegisar, de vågar ju bara prata via nätet, varför inte personligen kontakta ex Jens Garnfelt, eller Ulf Ekman?

Jag vet ju vissa kritiker som faktiskt har kritik till ex Ulf E, eller Brown, men dessa har tagit kontakt med vederbörande och pratat med dem. Tyvärr avisar de sk väktarna ett sådant bibliskt förfarande med en billig ursäkt. Jag menar att om de inte personligen kan prata med den de är kritiska till, bör de hålla tyst.

Trevlig helg!

Bb


fredag 20 september 2013

De lärde har satt sig på domens stol!

I bloggvärlden finns idag ett fenomen som kallas väktare. Dessa väktare har gjort till sin uppgift att slakta och förgöra alla som inte tror och tänker som de själva,

Jens Garnfelt håller möten i Älmhult och domen har inte varit nådig och jag vill säga, att det var en total slakt av Jens.

Nu är det ju troligen så, att Jens inte vet om denna slakt, eller så bryr han sig inte, vad vet jag.
Problemet för mig är inte huruvida det är äkta, eller falsk ande Jens förmedlar, utan just ovan nämda slakt.

Det verkar som att Gud inte får göra hur han vill, genom vem han vill, utan han måste ha väktarnas tillåtelse.
Möjligen får Gud göra saker genom väktarna själva, men något sådant ser vi och hör vi inte. Man kan ju undra var kraften är i dessa väktares liv, var är Guds under, var är hans befielse av människor.

Det är väldigt många som har blivit slaktade på dessa väktarbloggar, vilket är tragiskt.
Du kanske undrar om jag menar att det är från Gud, det som sker genom Jens i Älmhult!

Ja du, jag vet inte, jag har ju inte varit där, men jag har lyssnat på två prediknar via tv och de var bra, tom mycket bra. Jag blev styrkt och uppmuntrad och fick bekräftelse på något Gud visat mig.

Jag tror att väktarna bör vara lite självkritiska till det de håller på med, lägga ner domssvärdet och börja välsigna i stället.

Skall vi inte varna för det som är osunt? Om du läser bibeln ser du att det sker många konstigheter och som skulle kunna klassas som new age.

Astralresor som ex Hesekel hade, ja tom Paulus var uppe och snurrade i tredje himlen, hade någon idag fått uppleva dessa saker i dag, sa hade de troligen direkt klassat som villolära och new age.

Ett resultat av väktarnas slakt, är att människor blir rädda, rädda för att det som de upplever är fel och då stänger de sina hjärtan.

Nog om detta!

Var välsignade!

Björn

torsdag 7 februari 2013

Gudomlig ekonomi, ägande och förvaltarskap!

Detta är ett mycket långt inlägg, men väl värt att läsa!

I denna text skall jag inte försöka rasera olika böcker som skrivits i ämnet, eftersom jag inte har läst alla, utan vad jag vill komma åt och visa är, att givandet inte är en förutsättning för att få, eller för att bli välsignad. Jag vill också visa på ordets grund, för att få eller bli välsignad. Jag vill inte heller påstå att jag har hela sanningen på detta område, utan denna text är, som jag ser på det hela, däremot har jag upplevt att Gud manat mig att skriva om detta, men var och en som läser denna text, får själv pröva dess riktighet.


När det gäller ekonomi och ägande, så vill jag visa på den undervisning jag själv fått ta del av.

I undervisningen om givande finns det något som man kallar, en andlig lag, lagen om sådd och skörd.  Denna undervisning stöds eller hämtas ifrån bland annat 1 Mos 8:22 

Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."  1 Mos 8:22

Utifrån detta bibelord om sådd och skörd, för att visa att det verkligen är så, har man med andra bibelord försökt att bekräfta lagen om sådd och skörd

Problemet med att säga att något är en andlig lag, är att man säger, detta funkar alltid, bara du sår i god jord. Den goda jorden är då sammanhang som växer, där människor blir frälsta och upprättade och där medlemsantalet växer.



Vi börjar med att läsa detta stycke, för att se vad det verkligen säger!

5.  Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga "välsignelsegåva" som I redan haven utlovat.  De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet. 
6.  Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse. 
7.  Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty  "Gud älskar en glad givare". 
8.  Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,
9.  Efter skriftens ord: Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen."
10.  Och han som giver såningsmannen säd till att så och bröd till att äta", han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. 
11.  I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud. 
12.  Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud. 
13.  De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekänner eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande. 
14.  De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder. 
15.  Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva! 2 Kor 9:5-15



När jag läser denna text, är det vissa saker jag ser som nycklar som kan hjälpa oss förstå
Vad denna skrift egentligen säger.

För det första var detta en specifik situation, där korinterna redan lovat en riklig välsignelsegåva. Paulus understryker att den som sår sparsamt, får en sparsam välsignelse, men han säger också att var och en skall ge det som de känt sig manade att ge, inte med olust eller tvång, ty gud älskar en glad givare. Olust och tvång är ju inte direkt andens frukt, eller andens sätt att signalera, men däremot är glädje andens frukt, då tror jag man kan säga, att när man ger utifrån andens maning, blir resultatet glädje. Att Paulus säger, känt sig manad, inte olust eller tvång, tycker jag visar att han försöker beskriva andens kännetecken för dem.

Å ena sidan kan man tolka det som om Paulus trycker på med bibelord från ordspråksboken,
För att få folk att ge mer, men det gör han inte, i och med att han säger att de skall ge vad de känt sig manade till. Det kan ju vara så, att när löftet om en riklig välsignelsegåva gavs, fick var och en maning av Anden att ge en specifik summa, att Paulus ville få dem att erinra sig om denna maning.

Paulus säger i v 12. genom denna eder tjänst, vilket jag tolkar som, att detta var ett uppdrag från Gud och lydnaden till Gud för med sig välsignelse.
Så det Paulus egentligen säger är, lyd det Gud sagt från början, genom Andens maning i era hjärtan.

I v 13 säger han, hålla provet och så lydaktigt sinne bekänner er till Kristus, utifrån mitt sätt att se det, så var provet ett lydnadsprov och när man lydde det Gud sagt, visar man i handling att man bekänner sig till honom, därav ordet lydaktigt sinne, vilket innebär att man med vett och vilja, väljer bort sig själv, sina planer och kanske sina sparmål, för hans vilja.

Tyvärr använd ofta detta bibelsammanhang för att få människor att ge mer, men då tror jag att man gör våld på skriftens ord, vilket jag kallar ett egenmäktigt förfarande, eller att man använder något som inte är ens eget, för att få igenom sina planer. Vi kan inte använda skriftens ord på detta sätt. Guds ord är just Guds ord och det är, upphovsrättsskyddat och kan bara användas enligt upphovsrättsinnehavarens anvisningar.

Jag läste en bok, där författaren sa, om inte ordet kan försörja mig, då är det inget att ha. Det är just det som är problemet, man gör bibeln eller bibelordet till vår gud och om inte bibeln håller vad den lovar, då förkastar man den. Det är bara en som är Gud och det är Gud själv, skriften är hans ord. Gud säger i bibeln att han är vår försörjare, inte hans ord, det är en viss skillnad.

Om man skall ta undervisningen om sådd och skörd på allvar, så säger den i princip, att man inte får om man inte ger. Men det är inte sant, Jesus säger något helt annat i Matt 6:26

Sen på fåglarna under himmelen:  de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador;  och likväl föder eder himmelske Fader dem.  Ären I icke mycket mer än de?"  (skörda:  Matt. 6:26

Jesus kullkastar läran om sådd och skörd totalt, men han visar samtidigt på sin väg i Matt 6:33

33.  Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

Att söka hans rike är detsamma som ta reda på hans vilja och göra det! Det vill säga lydnad.

Vi läser hela stycket för att se vad det mer säger oss.

24. Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare.  I kunnen  icke tjäna både Gud och Mammon [2].
25.  Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.  Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?
26.  Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem.  Ären I icke mycket mer än de?
27.  Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?
28.  Och varför bekymren I eder för kläder?  Beskåden liljorna på marken, huru de växa:  de arbeta icke, ej heller spinna de; 
29.  Och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.
30.  Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?
31.  Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: Vad skola vi äta?  eller: Vad skola vi dricka?  eller: Vad skola vi kläda oss med?
32.  Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.
33.  Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.
34.  Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer.  Var dag har nog av sin egen plåga."

Detta stycke visar på flera saker, som är viktiga för oss att förstå!

Det viktigaste är att Gud ger oss det vi behöver, utan att vi behöver så eller ge.

En annan viktig aspekt till läran om sådd och skörd, är ju att man i så fall ger, för att få mer igen, det är ju det undervisningen går ut på, men om man har ett sådant motiv måste man fråga sig vilken gud man tjänar, Jesus sa i början på detta stycke att man inte kan tjäna både Gud och mammon. Och jag menar, att om man ger med ett underliggande syfte att få mer igen, så är det inte Gud man tjänar och inte heller Gud som manar till att ge.

Jag tror grundläggande att Jesus vill att vi skall ge, men utan tanke på att få igen. Kärleken är ju givande och kärleken söker inte sitt, men om jag ger för att få mer igen än det jag gav, alltså med ett vinstsyfte, då söker jag ju mitt och mina intressen.

Det han också väldigt tydligt säger i detta stycke, är att han tar hand om oss, att vi inte behöver bekymra oss, för om vi söker hans rike och hans rättfärdighet, vilket innebär att ta reda på vad han vill, för att göra det han visar oss, så kommer allt det vi behöver tillfalla oss, han säger ju att vi är mer värda än fåglarna och om inte fåglarna sår för att få det de behöver, varför skall då vi göra det?

Om det skulle bli så att du hamnar i en pengakris, vad gör du då om du fått lära dig den andliga lagen om sådd och skörd? Du börjar naturligtvis ge för att du skall få, så att du skall klara ditt livsuppehälle!

Helt plötsligt blir en princip, som dessvärre inte är biblisk din försörjare, det som Gud lovat dig att vara för dig, utan att du ger.

Är det inte märkligt att den Gud vi tror på, kan utifrån sådana här principer bli sämre än en jordisk fader, jag menar att jag som förälder ger ju mina barn det dom behöver, utan att de behöver ge något för att få det.
Jag har ju som förälder något som kallas försörjningsplikt. Det intressanta med Gud är, att han utger sig själv för att vara en bättre fader än en jordisk fader. Dom skyldigheter föräldrar har, att ge sina barn vad de behöver, de skyldigheterna säger han i sitt ord att han åtar sig, han är vår försörjare, han vill ge oss vad vi behöver och mer där till.

För att få leva i välsignelse, säger LO,s bibelskolematrial från 96/97 att man måste vara i tre principer.

1 Jag måste vara i landet.

Med landet menas Kanans land, som skall vara en bild på att ha kommit in i Guds huvudmål, eller slutmål. Kanan var ju löfteslandet, det var dit israeliterna skulle, så vägen dit räknas inte, bara slutmålet. Med andra ord, blir jag inte till fullo välsignad om jag inte kommit in i Guds slutmål för mig.

2 Jag måste älska Jesus.

Det är ju fint med måste, men måsten blockerar kärleken, man hamnar i ett krav, nej vi älskar för att vi först har blivit älskade av honom.


3 Jag måste tillämpa principen om sådd och skörd.

Det är ju självklart, om jag är jordbrukare, om jag inte sår, blir det ingen skörd. Men frågan är om man kan göra om en naturlig lag till en andlig lag? Sen är det ju så att en bonde planerar efter eget huvud var han ska så, för att få mesta möjliga skörd, han vill ju ha en rejäl vinst på sitt arbete. Om jag då gör på samma sätt, fast med pengar, jag ger in i det sammanhang som jag tror ger mig bäst avkastning. Det är ju viktigt det här med god jord, jag vill ju ha minst trettiofaldig skörd och helst hundrafaldig. Kallas inte detta för spekulation? Och om man börjar spekulera i en sådan här sak, är det då inte girigheten, som är drivkraften och mammon vår gud?


Jakten på mer!

Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.  1 Tim. 6:8

Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten eder nöja med vad I haven.  Ty han har själv sagt: Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.  Hebr. 13:5

Gud vill ge, Gud vill välsigna, men är det något vi skall sträva efter? Eller är det Guds önskan att få välsigna oss som skall vara grunden? Gud sa till Abraham, jag skall välsigna dig, det var ett Guds initiativ, ett Guds löfte och inte Abrahams strävan att bli välsignad.

När vi är nöjda med det vi har och slutar jaga Gud för välsignelsernas skull, så tror jag att vi kommer att bli välsignad. Jag tror nämligen att Gud är lite som du och jag.
Ex, om du börjar kräva att du skall bjuda mig på middag och om du på olika sätt, försöker få mig att ge dig det du vill ha, jag skulle rätt så snart tappa lusten för det hela, jag hade till slut sagt nej, anledningen är att kärlek ger av fri vilja, inte för att någon kräver något. Får jag inte välsigna dig med middag av fri vilja, är det inte intressant. Eller hur kul är det att ge sitt barn det de vill ha, om de tjatar och tjatar, skriker och gnäller, för att få oss att ge upp och ge dem vad de vill ha för att få tyst på dem.

Många utläggningar har vi fått höra om varför vi skall ge och varför vi skall ge mycket, men är det sant det som sägs? Får vi trettiofalt, sextiofalt ja hundrafalt igen?
När det gäller guds ekonomi eller vår ekonomi så måste man ställa sig frågan om den undervisning som vi har fått i församlingen, är den sanna undervisningen, eller är det en undervisning som vill få oss att ge mer.

Jag skall visa på två andra bibelord som ofta används i undervisningen om givandet i kollekttalen. Luk. 6:38 och Matt. 13:8

Jag börjar med Luk 6:38

Med det mått ni mäter!

Given, och eder skall bliva givet.  Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.  Luk. 6:38

Detta bibelord har jag många gånger fått höra i kollekttal, Man säger även här att det är en andlig lag, ger du så får du mer igen.

Det här är ett bra ord för kollekt, det säger ju, med det mått ni mäter, det slår direkt på det dåliga samvetet, tänk om jag är snål om jag ger för lite, Gud jag vill ju inte så snålt. Istället för att följa sitt hjärta när de skall ge, så ger de utifrån ett dåligt samvete och de ger troligen mer än de känt sig manade till.

Detta ord eggar även girigheten, för girigheten vill ha vinst, därför ger den girige, utåt sett frikostigt, men inåt sett är det girigheten som driver fram gåvan.

Jag har även sett hur man i kollekttal illustrerat, genom att ta fram en liten leksaksspade och en stor skyffel och sagt, hur stor välsignelse vill du ha, med det mått du mäter, skall mätas åt dig, detta är förödande och en stark ande av manipulation är verksam, sår du med skyffeln, så får du en ännu större skyffel igen, osv.

Men vi skall se vad det står i hela stycket, för att få en rätt bild Luk 6:27-38


27.  Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
28. Välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
29.  Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom;  och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
30.  Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
31.  Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
32.  Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
33.  Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför?  Också syndare göra ju detsamma.
34.  Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför?  Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
35.  Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld.  Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn;  ty han är mild mot de otacksamma och onda.
36.  Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
37.  Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda.  Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
38.  Given, och eder skall bliva givet.  Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.

Från vers 27-31 så kan vi utläsa av denna text, så handlar den grundläggande inte om pengar, utan att handla med dem som är våra ovänner och de som hatar oss, så som vi vill att de skall handla mot oss.

Från vers 32-34 så ser vi att vi inte får tack om vi gör gott mot dem som kan ge gott tillbaka.
I Matt. 5: 46. står det, om I älskar dem som älskar er, vad lön kan ni få därför? Gör inte publikanerna detsamma? Och här används ordet lön istället för tack, vad jag kan uttolka av detta är att lönen från Gud uteblir, när vi gör saker, eller ger saker, till dem som kan ge lika igen.

Vers 35 visar tydligt att vi skall göra gott mot och älska våra ovänner, det är då vår lön skall bli stor och vi skall vara den Högstes barn. Så det finns en lön, eller belöning som Gud ger, men det blir ingen skörd på det sättet, som vi fått lära oss i trosundervisningen.
Då skall er lön bli stor, säger Jesus, frågan är om han menar att lönen skall utbetalas här på jorden, eller i evigheten??

Vers 36 visar att vi skall vara som fadern: Barmhärtig.

Vers 37 handlar om vår attityd och vårt hjärta. Döm inte, fördöm inte, förlåt. När mitt hjärta är sådant att jag inte dömer, inte fördömer och att jag förlåter de som handlar orätt mot mig. Då blir jag själv inte dömd, inte fördömd och jag blir förlåten. Sen säger Jesus i vers 38 given och eder skall bliva givet. Osv.

Som jag ser det, handlar vers 38 om vers 37, men inte ens de andra bibelverserna handlar om ett givande med ett vinstsyfte. Och som jag även ser det, har vi som tror på vers 38 har blivit lurade. Denna text handlar inte pengar i den bemärkelsen, att om jag ger, så får jag mer igen.
Det jag insett är att det finns inget givande med ett vinstsyfte i skriften, snarare tvärtom.
Man har förvrängt bibelord och gett de en annan innebörd och bedragit många, för att som det verkar, få in så mycket pengar som möjligt till sin, verksamhet.


Den goda jorden

När vi nu tar nästa bibelvers, så kan man, om man vill tro att detta ord handlar om pengar, att det handlar om att så i god jord och när jag gör det, låter resultatet inte vänta på sig.

Men vad står det egentligen i hela sammanhanget? Är det verkligen möjligt att tolka detta som en sådd och skörd princip som Gud har gett oss, för att vi alltid skall vara ekonomiskt oberoende? Vi skall se vad Jesus säger om liknelsen om såningsmannen och om att så i den goda jorden.

18.  Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19.  När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta.  Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20.  Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21.  men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22.  Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23.  Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.


Tyvärr måste vi inse att vi har blivit lurade även här, för vad handlar detta stycke egentligen om?

För det första är detta en liknelse, för att illustrera något, eller visa på något viktigt och som blir mer begripligt med en liknelse.
Det andra är att säden i denna liknelse, inte är pengar, utan ordet om riket. Sen står det, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta.  Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

Jesus säger att det såddes i hans hjärta, men sen liknar han hjärta med en väg och alla de här olika platserna som det såddes på, vid vägen, på stengrunden, bland törnena, den goda jorden,
visar på olika jordmån, som egentligen handlar om människors olika hjärtan.

Detta stycke handlar definitivt inte om pengar, jag förstår inte att man över huvud taget
kan använda detta ord i ett kollekttal. Men sanningen är den, att målet verkar helgar medlet. Målet, att få människor att ge till Guds verk, kan tyckas bra och då är det tydligen okej att ändra ett ords betydelse, ja till och med, göra andlig lagar och metoder av det hela, detta är medlet, men det är helt galet att göra så här.

Jag undrar vart de stora församlingarna, tjänstegåvorna och deras vision blivit av, om de inte lyckats tillskansa sig pengar på detta sätt? Jag kan inte tänka mig att Gud sanktionerar gåvan som givaren tänkt ge, när kollekttalaren manar människor att ge utifrån en lögn, med löfte om att Gud kommer att ge dem en stor skörd.

Detta bibelställe som används som stöd för att givande alltid har med sig ett överflödande resultat, men också att det finns en andlig lag som kallas lagen om sådd och skörd, eller givandets principer, är endast till, för att ge människorna tro, tro att Gud kommer att ge dem en skörd, helst en hundrafaldig skörd.
Men detta är ingen äkta tro, utan det är en falsk tro baserad på lögn, men det är väl som det står, de skall sätta tro till lögnen.

Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen,: 2 Tess. 2:11

Detta är villfarelse, manipulations och lögnandar som agerar, för att lura den som uppriktigt vill följa Jesus. Har man väl satt tro till en lögn, så är det inte så svårt att tro på fler.
Dessa andar förblindar människor, trots att de ser vad det står, så tror dom mer på pastorns ord och det är tragiskt.

Det börjar med att de säger att man inte får kritisera, eller ha kritik mot pastorn, sen säger de att man inte skall lyssna på sina känslor och sen att man skall underordna sig ledarskapet,
vad händer då? Man kväser människans förmåga att bedöma det som sägs. Om man då har en annan uppfattning i ex denna sak, tolkas det som kritik och det får man ju inte ha, då kastar man ut sin egen uppfattning och böjer sig för det som sägs från talarstolen.

Samma sak är det med känslor, deras inre skriker, något är fel, men eftersom budet har utgått från talarstolen, Du Skall Inte Lyssna På Dina Känslor, de vilseleder dig, lyssna på ordet, tro på ordet och handla på ordet så blir det bra, så trycker de ner alla varningssignaler för en ledares ord.

Underordna dig, underordna dig, underordna dig, gör du inte det är du upprorisk och är du upprorisk mot ledarskapet, så är du upprorisk mot Gud. När man kommit hit är man totalt fångad, om man böjt sig för dom här sakerna är det väldigt svårt att komma loss.


Som vi alla vet så behöver församlingen pengar, mycket pengar men den frågan jag ställer mig är, vem bygger kyrkan vem bygger församlingen?
Skriften tala om att på denna klippa ska jag bygga min församling, då med en betoning på jag. Det jag kan se, är att det är ett stort människoverk, det är människor som bygger från början till slut, och framför allt ser man det utifrån givande och kollekttalen, men även undervisningen om givandets principer.

Jag personligen menar att det här är helt fel sätt att få den ekonomiska rulliansen att fungera, anledningen är, som skrivits, att man använder bibelord för att få människor att ge mycket.
Det står ju i skriften att vi ska vara ledda av den Helige Ande inte av bibelord inte av människors maningstal, att mana människor är vad jag förstår den helige andes uppgift.



Hur är det med tiondet?



8.  Menen I då, att en människa får röva från Gud?  Ty I röven ju från mig.  Åter frågen I:  "På vad sätt hava vi rövat från dig?"  Jo, i fråga om tionden och offergärden. 
9.  Förbannelse har drabbat eder, men ändå röven I från mig, så många I ären. 
10.  Fören full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finnes mat, och pröven så, hurudan jag sedan bliver, säger HERREN Sebaot.  Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig välsignelse. 
11.  Och jag skall näpsa gräshopporna för eder, så att de icke mer fördärva eder frukt på marken;  ej heller skola edra vinträd mer slå fel på fältet, säger HERREN Sebaot.  Mal 3:8-11


Om vi belyser vad det står och sätter in det i vårt liv i dag, så får vi se hur det egentligen är.

Först står det att vi rövar från Gud och det kanske vi gör, men för att förstå att vi faktiskt rövar från Gud, måste förbannelse ha drabbat oss. Förbannelse är ju här ett resultat av att inte ge tionde och offer.

Om vi sen då utgår från dig som ger tionde och offer, så måste där också finnas ett tydligt resultat och resultatet är, att Gud öppnat himmelens fönster och utgjutit riklig välsignelse över dig. Eftersom det står riklig välsignelse, så kan det inte vara det här, att man blir ledd till att ex, få köpa något lite billigare, eller att man får en hundring över som jag kan spara, nej, för riklig är just riklig, det är väldigt mycket, det är överflödande.
Nu är det ju Gud som gett löftet och då måste resultatet vara enligt löftet. Men är vi välsignade i enlighet med löftet?

När vi då som inte ger tionde och offer, vänder om ifrån vår stöldgärning mot Gud och börjar ge tionde och offer, så skall det också ha med sig tydliga konsekvenser. Öppna himmelens fönster och utgjuta riklig välsignelse, men också som det står i vers 11.
Och jag skall näpsa gräshopporna för eder, så att de icke mer fördärva eder frukt på marken,  ej heller skola edra vinträd mer slå fel på fältet, säger HERREN Sebaot. Med andra ord, Gud kommer själv att se till att detta sker! Men sker det? Blir det en sådan drastisk förändring att du ser att det har med tiondegivandet att göra?

Om de här positiva eller negativa konsekvenserna inte finns som ett resultat av din lydnad, eller olydnad till tiondegivande, då måste vi fundera på om det inte är något som är fel.

I vissa församlingar är det ett väldigt starkt tryck på medlemmen att ge tionde, det finns till och med frikyrkor som kontrollerar så att medlemmen ger tiondet, gör dom inte det så blir de uteslutna.
I vissa trosförsamlingarna säger man att tiondet och offret, är grunden för välsignelse, det är det första man skall ge, sen frågas det om man vill ha brutto välsignelse eller netto välsignelse. Vill du ha brutto välsignelse måste du ge tionde på bruttolönen, vill du bara ha netto välsignelse, så skall du ge tionde på din nettolön.

Ovan på detta kommer sen undervisningen om att du måste ge för att få, så för att få skörda. Jag kan inte få detta att gå ihop, å ena sidan säger skriften att jag blir förbannad om jag inte ger tionde, men om jag vänder om och ger tionde, skall Gud välsigna mig. Hur kan man då undervisa om att man måste så, för att få skörda, när Gud redan lovat att välsigna mig, när jag ger tionde? Svaret är rätt så enkelt tycker jag.

De som driver en församling tror att det de gör är fött av Gud, för att få in pengar till verksamheten, tar man till sådan här undervisning, som vi sett ovan inte stämmer med ordet. Ju mer man tittar på detta område desto mer snurrig blir det. Om tiondet skulle upphöra i trosförsamlingarna, så skulle nog en hel del församlingar få läggas ner!

Tiondet var för israels folk och det tillhör det gamla förbundet. I nya förbundet handlar det varken om offer eller tionde, eller sådd och skörd, för att bli välsignad av Gud.
Bibeln säger att vi fått Abrahams välsignelse i Kristus.

Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.  Gal. 3:14

Bibeln säger även att Gud HAR välsignat oss i Kristus, med all den himmelska världens andliga välsignelser.

Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, Ef. 1:3

Sen säger ju Jesus att om jag söker Guds rike och hans rättfärdighet först, han säger inte, ge först ditt tionde så skall allt detta andra tillfalla dig, det är ju viss skillnad. Du behöver inte ge en krona för att bli välsignad, eller för att få något av Gud.

En annan sak som jag har tänkt på med denna undervisning, för den visar ju egentligen att bara jag ger, så får jag mer igen, så att jag kan köpa det jag behöver, men då undrar jag vad syftet med bönen till Gud för mina behov är? Det finns ju många bönelöften i nya testamentet, ett är, be och du skall få, ett annat är, hittills har ni inte bett om något, be och ni skall få för er glädje skall bli fullkomlig. Om denna lära om givande fungerar som det sägs, då behöver jag igentligen inte Gud för min försörjning. Då behöver jag inte be om det jag behöver, det är ju bara att så utsädet, så kan jag sedermera köpa det jag behöver.

Som du troligen ser, så är den här undervisningen om givandet mycket märklig och inte hållbar! Den är ett korthus och egentligen lätt att riva ner, om man inte har fastnat i trostänket.
Jag tror att all predikan, all undervisning, alla profetior, ja allting som för mig bort från beroendeskapet till Gud, allting som gör mig mer självständig, måste förkastas.
Då måste vi förkasta det som kallas andliga lagar, alla metoder och principer.

Det som inte sker av tro är synd, därför är ett tiondegivande, utan en övertygelse, eller en hjärtats förståelse av att Gud vill det, dvs. tro, helt fel!




Allt är Guds. Jag bara förvaltar!


För att gå vidare ska jag ta upp detta som sägs från predikstolen, att de troende inte äger någonting, utan att allt är Guds egendom, man hänvisar till ordet i Hagg. 2:9 och ps 24:1

Ty mitt är silvret, och mitt är guldet, säger HERREN Sebaot. Hagg. 2:9

1. Av David en psalm.  Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå. 

Man menar vidare, att jag, eller den troende är förvaltare åt Guds egendom och det är ju sant på ett vis, men kan man utifrån dessa två bibelversar säga att jag inte äger något?
Jag skall försöka visa på att skriften talar om ett ägande.

Ära HERREN med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda,:  Ords. 3:9

Jag är nog lite av en hårklyvare, men jag menar att det i versen ovan, borde stå, ära Herren med hans ägodelar och inte med dina ägodelar. Jesus är ju lite av antingen eller och det är jag också. Det jag vill visa är, att dina betyder dina och inte Guds och ordet dina är en ägandeform, som visar på en person i närhet eller en själv, som man talar med på något sätt, muntligt eller i skrift. Samma sak är det med orden, mina, hennes, hans, mitt, ditt. Allt som är i ägandeform, måste betyda att den det pekar på, äger ägodelarna.

Därefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet, ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar. Luk. 12:15

I denna vers varnar Jesus för girigheten, han säger inte att vi inte har något som är vårt, eller att vi inte får ha några ägodelar, utan att vårt liv inte beror på om vi har överflöd på ägodelar, vi har alltså något som vi äger, men det Jesus menar är att vårt liv har ett annat värde, att vi har något som har ett högre värde än rikedom och ägodelar. Det kan vi se i nästa vers.

Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar.  I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.  Hebr. 10:34

Utifrån denna vers, kan vi också se att vi kan bli berövade på våra ägodelar. Är man då bunden till ägodelarna, eller girig, så kan vi inte som det står, med glädje underkasta oss att bli berövade, vårt liv och fokus är på det jordiska och inte på det himmelska.
Jesus sa att vi skulle försaka allt vi äger, vilket jag tror kan betyda, vi äger men vi äger ändå inte, vår attityd till ägodelar kanske borde vara, att om det är någon som behöver något jag äger, så är det inget problem för mig att ge bort det. Man kan ju på andens maning och ledning tjäna med sina ägodelar.

Och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar. Luk. 8:3

Jag tror inte att Gud i princip bryr sig om våra ägodelar, men han är väldigt intresserad av det som ligger bakom vårt ägande och vägen till vårt ägande, med andra ord, mitt hjärta i det hela. Versen under kan vara en sådan grej!

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.  Ps. 49:7

Som vi ser i denna sista bibelvers, så är vi herre över alla ägodelar, om vi nu är arvingar och det är vi, vi är Kristi medarvingar.
Att vara herre betyder att ha bestämmanderätten och det är viktigt att förstå, Gud gör inte våld på oss, eller våld på äganderätten, utan det som är mitt, det är mitt och vill jag ge bort något gör jag det av fri vilja.

Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;  Gal. 4:1

Avslutningsvis vill jag säga, att man kan inte ge något, om man inte äger det man ger bort, först när mottagaren har tagit emot gåvan, är jag inte ägare längre.
Det är viktigt att se det här, du kan inte ge bort något om det inte är ditt, för då kallas det egenmäktigt förfarande. Om du nu skall ge en gåva till någon du tycker om och du har fått veta att du inte äger något av det du har, du förvaltar det bara åt Gud, då blir gåvan du ger inte från dig utan från Gud, hur kul är det, när man ska ge sin fru en bröllopspresent?
Sen är det så, i alla fall för mig, att jag skulle inte vilja jobba och sen inte få behålla lönen, jag jobbar ju för att få lön, ja det finns mycket religiöst resonemang på det här området. Det konstiga med oss kristna är, att vi faktiskt stoppar in hjärnan i ett skåp, sen låter vi församlingsledarna tänka åt oss, se hur det gick! 

Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt.  Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Luk.16:8


Nu är det ju ändå så, att allting kommer från Gud, han har ju skapat allt, men det innebär ändå inte att vi inte har ett ägande.


Om vi nu har konstaterat att vi faktiskt äger det som är vårt, så måste det innebära att vi inte kan vara Guds förvaltare, det är ju inte hans egendom, men vi är ju ändå förvaltare, fast åt oss själva.

Bibeln talar trots det om ett förvaltarskap, vi skall förvalta jorden, vi skall förvalta evangelium, vi skall förvalta nådegåvorna. Allt det som kallas gåvor, tjänster, uppdrag, mm.


Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning.  Tit. 1:7

Och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.  1 Petr. 4:10

Nu har jag försökt att visa, som jag uppfattar det, vad som inte är Guds väg för att bli välsignad, så nu skall jag även försöka visa på det som är hans väg till att bli välsignad.





Gud vill välsigna oss och detta är hans väg!


Jag skall utgå ifrån texten i matt 6:3-6 och 1 Petr. 3:4

Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,
Så att din allmosa gives i det fördolda.  Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna.  Sannerligen säger jag eder:  De hava fått ut sin lön.
Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda.  Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.  1 Petr. 3:4

Det grekiska ordet kryptos betyder, fördold, hemlig, gömd, förborgad och kommer av ordet krypto som betyder dölja, gömma. Dessa har i NT både positiv och negativ innebörd.
Å ena sidan betonas det starkt att i ett sant gudsliv finns det en fördold gudsgemenskap, som ingen annan känner till eller blandar sig i. det kan gälla allmosor, Matt 6:3, bön v. 5, och fasta v. 16. den troende lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud enligt kol 3:3. det är den inre dolda människan som skall behaga Gud enligt 1 Petr. 3:4 (studiebibeln sid 592)

Den fördolda Gudsgemenskapens lydnadsdaning.

Det jag vill göra är att visa på att vårt givande och våra handlingar, är något som är framsprunget och skall framspringas ur vår fördolda Gudsgemenskap, eller att det vi gör, utgår från klippan Kristus. I en annan text som jag skrev för några år sedan, har jag skrivit om, att vår utgångspunkt är Kristus, med Kristus som utgångspunkt menar jag är som det står i Luk 6, om någon kommer till Jesus, hör vad han säger och gör det han har sagt. Detta är dels ett val och så är det ett sätt att leva, komma till honom, höra och göra. Detta sätt att leva är inget som är självklart, utan något som Gud för individen in i, men det kan inte uppstå, eller fungera utan en intim Gudsgemenskap.


Denna gemenskap är inte på lika villkor. Utan den vi har gemenskap med är Gud den allsmäktige, Herrarnas Herre och Konungarnas Konung, men som också är Gud vår fader. Vi är i beroendeställning gentemot Gud, vi är de hjälpbehövande på olika sätt, vi kommer ju Inte till Gud för att han behöver hjälp på något sätt, utan det är vi som behöver honom, i vad det vara må.

Utifrån fader son eller fader dotter relation som är Gudsrelationen, den relationen med Gud kan inte vara eller bli på lika villkor, inte ens när Gud Kallade Abraham sin vän, som jag skall visa lite längre fram i texten.

Det är utifrån denna fader, son/dotter relation, som vi kan förstå Guds handlande med oss, som hans barn.

Nu kanske du undra vad detta har med vägen till välsignelse att göra, och den undran är befogad, men för att få ett rätt perspektiv och rätt grund behöver jag visa dessa kanske självklara saker. Du kommer förhoppningsvis att se och förstå i texten, det som jag menar är Guds väg för välsignelse.

I vanliga familjer, lär föräldrarna barnen, rätt och fel, gott och ont, men framför allt så fostrar föräldrarna barnen till lydnad. Att barnen lyder tror jag att de flesta föräldrar tycker är bland det viktigaste.
I familjen får inte barnen göra som dom vill, utan de måste fråga om lov, få föräldrarnas ja eller nej på de flesta områden, även i deras eget rum, finns det ramar som föräldrarna satt upp.
De skall kanske bädda sängen varje morgon, kanske städa en gång i veckan, de får inte spela musik för högt, mm.

Att lära barnen lydnad är som jag förstår det, inget som vi föräldrar har fått lära oss på någon kurs, utan det finns i oss i olika grad. På något sätt hatar vi olydnad, vi vill att barnen gör som vi säger till dem, gör dom inte det blir det konsekvenser och konfrontation, barnen hamnar i kollisionskurs med föräldrarna och det blir även en känslomässig disharmoni, om inget annat, så i barnen

En vanartig son lyssnar inte till sin fader, men en god son lyssnar och handlar efter sin faders ord.
Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fastän de tukta honom, ändå icke hör på dem, 5 Mos. 21:18


Varje förälder har ett mål, en önskan och en plan för sina barn. Ett av målen är ofta att barnen skall bli goda samhällsmedborgare som följer lagen, är lydiga och som arbetar plikttroget, med andra ord, skötsamma, lydiga barn.

Guds vilja för sina barn skiljer sig inte så mycket från föräldrars plan, men en skillnad finns det i alla fall och det är Guds riket. Och i Guds rike är vi en familj och i denna familj är det en som bestämmer.
Och i detta rike är hörsamheten och lydnaden bland det viktigaste. I Guds rike finns en kung som är kärleken själv, han älskar oss och när vi blir träffade av hans kärlek och förstår hans kärlek till oss, börjar en kärlek spira i oss till honom.

Vi älska, därför att han först har älskat oss.  1 Joh. 4:19

Men den kärlek vi har till honom tar sig i utryck på lite olika sätt i början, men plötsligt visar Gud sitt barn hur rätt kärlek skall uttrycker sig. Det finns med andra ord ramar för kärleken. Så här säger Jesus i Joh 14:15

Älsken I mig, så hållen I mina bud, Joh. 14:15

I studiebibeln står det så här om Joh 14:15. kärleken innefattar lydnad, det är lydnaden som är beviset för att kärleken är äkta.

V 21.  Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom."

Lydnaden är en nödvändig konsekvens av kärleken. Mina bud säger Jesus. Uttrycket understryker hans gudomliga auktoritet. V 21stb. Mästaren väntade kärlek från lärjungarnas sida, som tog sig i uttryck i lydnad. Denna kärlek skulle belönas med ännu större kärlek och Kristus skulle uppenbara sig för dem.

Guds vän

När Gud säger att någon är hans vän, så är det någon som han uppenbarar sina planer och hemligheter för, men inte bara det, utan den som får reda på planerna och hemligheterna, måste vara en människa som gör vad fadern säger till oss för att vara eller bli hans vän.
Gud fadern uppenbarar sin vilja för oss och vi handlar efter hans vilja.

Så var det för Abraham, han trodde Gud, vilket är det samma som att han handlade på det Gud sa.

och så fullbordades det skriftens ord som säger:  "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet";  och han blev kallad  "Guds vän". Jak. 2:23


Jakob sa, visa mig din tro utan gärningar så skall jag genom mina gärningar visa dig min tro.

17.  Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar. 
18.  Nu torde någon säga: Du har ju tro?  Ja, och jag har också gärningar;  visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro."
19.  Du tror att Gud är en.  Däri gör du rät, också de onda andarna tro det och bäva.
20.  Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
21.  Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret? 
22.  Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
23. och så fullbordades det skriftens ord som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet";  och han blev kallad  "Guds vän".
24.  I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast. Jak 2:17-24

Här ser vi att Gud uppenbarade sin vilja för Abraham och Abraham handlade i tro/lydnad, alltså beror vänskapen på huruvida jag är honom lydig, min kärlek till Gud visar sig alltså i min lydnad till honom.

Älsken I mig, så hållen I mina bud, Joh. 14:15
I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder. Joh. 15:14

Vi är hans vänner för att Gud säger att vi är det, men först när vi har börjat lyda honom. Vi är trots det, inte vänner på lika villkor. Och det beror på att jag är i beroendeställning och lydnadsställning gentemot Honom. Jag har ju egentligen ingenting att komma med till Gud, inget jag kan ge honom, inget råd, ingen själavård, inget som han direkt behöver, mm. Han är inte beroende av oss.

Lydnaden som Gud fostrar fram, är som jag ser det inte för Guds personliga skull, utan för min skull, andras skull och för Guds verks skull.

Vänner är utifrån Guds perspektiv någon han delar planer och hemligheter med och någon som gör det han säger och allt på hans villkor.




Varför är lydnaden så viktig för Gud?

Av flera orsaker:




 syndafallet berodde på olydnad.

Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo stå såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga. Rom. 5:19

Olydnad, eller synd som det också heter är ju att missa målet. Guds primära mål för människan är att hon skall ha evigt liv. Att missa målet är att missa det eviga livet och gå förlorad.

Men vi kan ju missa många fler mål som Gud har berett för oss. Vi vet inte vad Gud har berett och vi får kanske heller aldrig reda på det, om vi inte vandrar på lydnadens väg.

Vi tala - såsom det heter i skriften - vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.
1 Kor.2:9

 (vad Gud har berett åt dem som älska = lyder honom)

Att olydnaden har konsekvenser kan man se genom hela bibeln, Saul är ett exempel, som är väl känt, Mose är ett annat exempel som ofta används.

Akan som förgriper sig på det tillspillogivna, i Jos 7. där konsekvensen blev att ajiterna slog israel och att Akan och hans familj inklusive all boskap blev stenade till döds och uppbrända i eld.

Det man kan se i skriften, är att olydnad har konsekvenser och då inte bara olydnaden i syndafallet.
Syndafallet gjorde att människan blev i sin natur syndare. Syndafallet gjorde så att vi blev dödliga. Syndafallet gjorde så att hela världen kom i den ondes våld. Ja det finns fler konsekvenser av syndafallet, men jag utgår ifrån att du vet om dem.



 Frälsningen berodde på Jesu lydnad.


Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo stå såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga. Rom. 5:19

Jesus sa att han alltid gör det som behagar Gud,

Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.   Joh. 8:29

Utifrån detta ord uppfattar jag det som att Jesus var detaljlydig. Och det måste han ha varit, det kan man bla. se i Joh 7: 3-10

3.  Då sade hans bröder till honom: Begiv dig härifrån och gå till Judéen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. 
4.  Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen."
5.  Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. 
6.  Då sade Jesus till dem: Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. 
7.  Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. 
8.  Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.
9.  Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galiléen. 
10.  Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. 

Som vi kan se i detta textstycke, säger Jesus, Min tid är ännu icke kommen, han säger, jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad. Vad är det Jesus säger här? Vad menar han med att hans tid ännu inte är kommen, eller att hans tid inte är fullbordad? Ändå så gick han lite senare upp till högtiden!

Kan det vara så att Jesus ljög för sina bröder? Eller sa han så för att slippa gå tillsammans med dem? Nej vad Jesus gjorde, var att tala i andra termer, att han skulle upp till högtiden, det kan vi ju se, eftersom att han gick dit lite senare, men det var troligen fördolt för honom, han hade inte fått direktiv om det ännu. Att hans tid inte var kommen, betyder helt enkelt att det inte var dags för honom att gå, han väntade på faderns direktiv. Att han sen säger att hans tid inte är fullbordad, betyder troligen om man översätter det till svenska, att han har fått direktiv av Gud att vänta där en tid, han vet inte hur länge, men han vet att den tiden inte är fullbordad.

Det finns fler bibelställen som visar på att Jesus var detaljlydig. Och han var tvungen att vara det, men han var det av fri vilja. Om han inte hade varit lydig i allt, ja hela vägen ända till sin död, så hade inte hans frälsande fullbordade verk blivit fullbordat, utan allt hade gått om intet. Han var lydig in till döden.

6. Han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,
7. utan utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt.  Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa
8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Fil. 2:6-8

Att vara lydig intill döden, betyder att vara lydig hela vägen fram till sin död, han gjorde allt, in i minsta detalj som fadern sa till honom.








Om du inte vandrar i lydnad, kan du inte komma in i det Gud tänkt.


Det är ju rätt så självklart igentligen. Om jag som förälder gör en färdplan för min son, där det är vissa saker han måste göra och gå igenom, för att komma till nästa del i planen. Vi kan ta ett så dumt exempel, som att min son vill titta på barnprogrammen, jag säger till min son, ska du få titta på barnprogrammen, så måste du först göra dina läxor, sen städa ditt rum och till sist bada och borsta tänderna. Om då min son struntar i något av det som är sagt och inte utför de första, eller de sista delarna i min färdplan, så får han naturligtvis inte se på barnprogrammen. Det här är ju egentligen en bra illustration, vi har en vision, dröm eller en längtan, efter något vi vill göra, så vi börja be och fråga Gud och han säger ja, men tiden är ännu inte inne, för först måste du göra det här och det här, för att komma in i det som du längtar efter. I det naturliga är det på samma sätt, vad du än vill, så är det vissa saker du måste göra först för att komma till målet. En del försöker ta genvägar, men det förlorar de på själva i slutändan.  Gud har planer och målsättningar för varje människa, men vi måste följa spelets regler. Eller som det står skrivet, kämpa efter stadgad ordning!

4.  Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. 2 Tim. 2:4-5

Om vi läser halva v4, så står det, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold. ( den stadgade ordningen, är att behaga  Gud)

Vi vill vara Gud till behag, men hur skall vi behaga Gud?

Tro behagar Gud!

Men utan tro är det omöjligt att täckas/behaga Gud.  Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom. Hebr. 11:6

Men vad är tro? Grundläggande tro är, att tro att Gud är till, men du kan inte tro om du inte hört och tron fullkomnas när du gör det du hör, med andra ord, är tro lydnad.

17. Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar. Jak 2:17
21.  Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret? 
22.  Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad, Jak 2:21-22

Som du säkert vet, så talade Gud till Abraham om att offra sin son och han lydde ända tills Gud sa stopp. Alltså är gärningar det samma som lydnad till vad Gud säger. Att bara höra vad Gud säger är ingen tro, först när du börjar göra tror du! Så din lydnad till vad Gud säger, är det viktigaste för att komma in i det han har tänkt för dig. Med andra ord, din tro till vad Gud säger, är beroende av din lydnad

Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: 
Den rättfärdige skall leva av tro. Rom. 1:17

Att leva av tro är detsamma som att leva i Lydnad till vad Gud säger.

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.2 Tim. 4:7
Att fullborda sitt lopp, kan man bara göra om man vandrar i lydnad. Jag har bevarat tron säger Paulus, bevarat tron på Kristus, men också varit trogen och gjort allt han sagt.

Men vi kan ju också fullborda alla mål som han berett. Det är därför som Paulus säger att vi skall fullborda det lopp vi har att löpa.

Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium. Apg. 20:24

I begynten edert lopp väl.  Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?  Gal. 5:7

Om du vill behaga Gud, så visar Samuel tydligt vägen!

Då sade Samuel: Menar du att HERREN har samma behag till brännoffer och slaktoffer som därtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och hörsamhet bättre än det feta av vädurar.  1 Sam. 15:22






Om du inte vandrar i lydnad, kan du inte vara till,
för någon annan, på det sätt som Gud har tänkt.

När Gud för dig in på lydnadens väg, vilket är den smala vägen, dödsprocessens väg, så början han göra en åtskillnad mellan dina gärningar och hans gärningar, dina vägar, hans vägar.

7.  Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse. 
8.  Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.  Jes. 55:7-8

Tankar är planer som Gud har och innan vi blivit rotade i Kristus och våra sinnen förnyade eller förvandlade, är hans tankar ofta inte samstämmiga med våra tankar.
Våra tankar kallar han människotankar och Jesus menar att dessa kommer från satan.

 Men han vände sig om och sade till Petrus:  Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen;  du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.  Matt. 16:23

Dessa våra tankar/planer, som inte är i linje med Guds tankar, blir ofta till gärningar. Goda eller onda gärningar finns egentligen inte, utan det finns bara min väg eller Guds väg, mina planer eller Guds planer, mina gärningar eller Guds gärning.

Huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! Hebr. 9:14

Dina gärningar kallar han döda gärningar och dem är han inte intresserad av, Varför inte det kanske du undrar, helt enkelt för att de kommer från fel källa.
I versen ovan står det rena våra samveten och samvetet signalerar skuld om vi inte lever upp till vissa normer. För att kompensera det dåliga samvetet och skulden, börja man ofta göra goda gärningar, men eftersom de kommer utifrån skuld och dåligt samvete, så kommer det från fel källa.

Döda gärningar är också gärningar med underliggande motiv, det kan vara att du eller jag genom gärningarna vi gör, söker att bli älskade, bli bekräftade, bli erkända, bli upphöjda, bli sedda, bli godkända av Gud och människor. Det kan också vara så att jag eller du är en väldigt driven person, en som verkligen är ambitiös, en som vill något och drivs av det du eller jag vill, detta kallar jag egendriv och detta egendriv tar sig i utryck på lite olika sätt.

Ett tecken på att en människa är driven av egendriv, är att hon inte lyssnar, har hon fått en ide så rusar hon mot målet, utan att lyssna till anden i henne och konsekvensen blir oftast negativ.
Det tråkiga är att när man är driven av egendriv, så är man på något sätt förblindad, man ser inte de negativa konsekvenserna som en signal på att det kanske är något som är fel. Ett annat tecken på egendriv är att man är väldigt självupptagen, det är mina planer, mina idéer, mina målsättningar som gäller, man är nästan beredd att gå över lik för att nå fram.

Alla de här egenskaperna får ofta en andlig skepnad, så att mina planer kallas Guds planer, men skulle det vara Guds planer eller idéer, så skulle den personen varit noga med att lyssna, inte bara skrida till verket, utan väntat in Guds tid och Guds sätt. Detta vill Gud rena och hela oss ifrån så att vi vandrar efter andens direktiv.

Alla gärningar som inte är direktiv från Anden, är egna gärningar och en människa med egendriv, missar lättare dessa andens direktiv. Resultatet blir att Gud inte kan ge andra människor det de behöver genom oss som har dessa brister. När Gud för oss in på lydnadens väg, så förs mer och mer in i det som är förutberett av Gud, för att vi skall vandra i det förutberedda.

Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.  Ef. 2:10

Som du ser i detta ordet, har Gud berett goda gärningar som vi skall vandra i, men om vi då inte vandrar på hans väg, som är lydnadens väg, kan vi inte heller vandra i det som han har förutberett, vilket i sin tur innebär att du inte kan vara till, för någon annan på det sätt som Gud har tänkt. Man hamnar helt enkelt på fel plats i fel tid, eller rätt plats i fel tid!
Men när du har kommit in i lydnaden, kan du vara till för människor på just det sätt som Gud förutberett.

Vi tala såsom det heter i skriften, vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom:  1 Kor. 2:9



Det är bara lydnaden som leder till rättfärdighet,

Jamen säger kanske du, det är ju bara tro på Jesus som leder till rättfärdighet, ja det är sant, men att börja tro på Jesus innebär att ställa sig under hans auktoritet, tro på honom betyder också att lyda honom. Bibelns tro på Jesus handlar om att vända om från min väg och gå på Jesu väg. Att allmänt tro på Jesus innebär ju inte att du följer honom, eller att du har blivit född på nytt.

I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.  Rom. 6:16

Den första lydnadshandling vi gör, är att vara evangelium lydiga, genom att vända om till Jesus och tro på honom.

Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju: Herre, vem trodde vad som predikades för oss?  Rom.10: 16

Denna lydnadshandling, gör oss till rättfärdighet från Gud.
Men räcker det inte att bara tro på Jesus? Både och!
Jag skall förklara så gott jag kan. Du har blivit frälst, vilket innebär att du är ett Guds barn, att du är rättfärdiggjord av Gud. Gud börjar föra in dig i lydnad, vilket innebär att om du inte gör som han vill så syndar du, vilket i sin tur gör att du inte har frid med Gud längre, för Guds frid eller frid med Gud är beroende av din fortsatta lydnad, du blir inte orättfärdig, men orättfärdighet har kommit in i ditt liv på grund av olydnaden. Paulus talar om att inte bruka sina lemmar i syndens tjänst, till att vara orättfärdighetsvapen.

Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen. Rom.  6:13

Om jag förstår detta rätt, så innebär detta att jag kan vara rättfärdiggjord, men ändå leva för orättfärdigheten. Att lyda Gud är rättfärdighetsgärningar och att inte lyda, är alltså orättfärdighetsgärningar. Att lyda i allt innebär att ingen orättfärdighet finns i mig, att inte lyda i allt är då det samma som att orättfärdighet finns i mig. Då innebär det precis som Paulus sa i Rom 6:16 att lydnaden leder till rättfärdighet. Rättfärdighet är detsamma som rätt ställning inför Gud, när vi vet det, så förstår vi lättare att olydnaden skapar något negativt i mitt förhållande till Gud. All synd leder slutligen till död, för som Jakob säger, när synden blir fullmogen.

Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död. Jak. 1:15

Om synden eller olydnaden i mitt liv, slutligen, när den har blivit fullmogen, framföder död, kan det vara rätt så smart att vända om från min olydnadsväg och börja vandra på Jesu lydnadsväg!

Jesus sa till apostlarna, att de skulle göra alla folk till lärjungar, men en lärjunge är ju en människa som håller sig till Jesus och följer honom, genom att lyda honom.

Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.  Matt. 28:19

Ett av Paulus uppdrag var ju att upprätta trons lydnad bland hedningarna, som jag har nämnt tidigare, Varför är det så viktigt med trons lydnad? Jo därför att lydnaden är själva grejen i skriften, från början till slut.

I Rom 6: 16 står det
I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, alltså visar lydnaden/handlingarna vem vi tjänar.

Utifrån detta kan man säga, om du vill ha fortsatt frid/fred med Gud är det bäst att du börjar lyda honom.



Jesu gränsdragning för efterföljelse och lärjungaskap

5 Att följa Jesus och vara hans lärjunge, är att underkasta sig honom i allt och att göra det han säger.
Men får jag inte ha någon egen vilja längre? Ja det beror på hur man ser på det, man kan säga både ja och nej till att ha en egen vilja. Men Jesus talar om att ta sitt kors på sig och försaka allt du äger,

Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. 
Luk 14:33

Om man drar ut på detta så kan man säga att jag äger mitt liv och min vilja och detta måste jag vara beredd att försaka. Vilket bibelverserna under bekräftar.

Därefter sade Jesus till sina lärjungar: Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.   Matt. 16:24

Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.  Luk. 9:24

Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.
Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?
Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom och säga; Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk. Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?
Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred. Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger.  Luk 14:26-33

När vi läser Luk 14:26-33, så ser vi att Jesus drar skarpa gränser, du kan inte vara min lärjunge om du inte osv. detta är tuffa bud, för Jesus gäller bara en sak, antingen eller,
Antingen vill du, eller så vill du inte. Om du ska följa honom, kan du inte ha några andra förpliktelser mot någon, det är bara han och hans vilja som gäller. Det är därför som han säger, hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, det säger han för att vi skall förstå kontrasten av att följa honom. Han vill ha hela uppmärksamheten av dig, han vill ha hela ditt hjärta, ja hela dig, det går inte att följa honom halvhjärtat, för till sist faller man av och går tillbaka till sitt gamla liv.
Att mista sitt liv för Jesu skull är det samma som Paulus säger, nu lever inte längre jag, utan Jesus lever i mig.

Och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. Gal. 2:20

Jesus är kungen i våra liv och Kungen vill bestämma allt i våra liv, Kungen har bara en sak i sitt hjärta och det är att hans planer skall bli till, för dig och mig som individer, men han vill också använda oss som redskap till andra människor, men även där på hans villkor och sätt.

För att få fram sin vilja, verkar Gud i vår vilja och gärning så att hans goda vilja sker. Han gör det för sina planers skull, men även för vår skull, så att vi skall komma ditt han har tänkt, men utifrån att det är något som vi vill. Det intressanta är, att när vi vill göra något som Gud verkat
Fram i vår vilja, så vill vi bara och det som vi vill, andas liv och frid. Skulle vi vilja något som inte är hans vilja, så andas det inte liv eller frid.

Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 
Fil. 2:13

Om inte vetekornet faller i jorden och dör!

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt.  
Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv.  Joh. 12:24-25


Man kan säga, att ju mer jag dör och ju mer Jesus får leva i mig, desto mer blir vi i samklang med varandra. Denna dödsprocess från allt mitt eget, gör mig känsligare för Gud och är en livsprocess, som jag tror Gud för varje troende in i, som en konsekvens av att vi med hjärta, vilja är villiga att betala priset för att följa honom.

Lydnaden till Gud resulterar till att jag, mig och mitt får stå tillbaka för hans vilja. När Jesus bad i Getsemane, så bad han inte, o Gud låt mig få gå in i detta, låt mig få korsfästas, jag vill, jag vill. Nej han sa, om det är möjligt, så låt mig slippa detta, men ske inte min vilja utan din. Jesus visste väldigt klart vad Gud ville, ändå bad han om att få slippa, men han valde att säga ja till Guds vilja denna sista gång, så att försaka sig själv är att frivilligt välja Guds väg och så är det för alla som vill gå lydnadens väg, de hamnar hela tiden i val, min väg eller Guds väg, i smått och i stort.
Men denna dödsprocess gör efterhand att vi inget hellre vill än att vara fadern till behag, även om det inte är bekvämt för oss.


Vad skall vi då dö bort ifrån? Ett svar på detta är den gamle Adamsnaturen. Vilket är
att dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten, att dö bort från egendriv, egna ambitioner, döda gärningar, från världen, från egen styrka. mm.
Det är Guds Nåds kraft som gör detta och ingenting som vi klarar av.

Och våra synder bar han" i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och genom hans sår haven I blivit helade. 
1 Petr. 2:24

Från den stund du blev född på nytt, inträdde du i livet, det nya livet, men du inträdde också i döden, döden från det gamla livet, men på samma sätt som att det fulla livet i Kristus inte gestaltar sig med en gång, det är processer dit, så är det med döden också, den tar inte gestalt i dig meddetsamma, men dödsdomen över ditt liv finns där och verkar fram död bit för bit.

Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig. Mark. 8:34

Och han sade till alla:  Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag;  så följe han mig. Luk. 9:23




Förneka eller försaka? En viktig parantes.

Här har det blivit fel i en del sammanhangs läror, försaka har blivit förneka, men att förneka är en helt annan sak. Att förneka sig själv, blir att förneka sina känslor, sina tankar och sina begär. Bibeln talar inte så, utan snarare tvärt om, ex Ps 103 står det att Gud skall mätta mitt begär med sitt goda, alltså skall vi bejaka sunda begär, ja hela bibeln vittnar om att vi inte skall förneka oss själv, inte ens Gud kan det.

Äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord.  Ty han kan icke förneka sig själv. 
2 Tim. 2:13

Tänk om du börja förneka det du känner, för pastorn har sagt att man skall förneka sig själv och då framför allt dina känslor. Vet du om, att frid är något som känns? Vet du om, att ofrid är något som känns? Vet du om, att bibeln talar om något som kallas fridens väg?
Vi skall inte förneka någonting i oss, utan snarare bekänna, bekänna synd, ond begärelse, brister, ja vad det vara må. Men vi skall också bejaka det vi känner, det vi tänker, det vi upplever. Viste du att, att vara tveksam inför något är en andens signal?
Så det är viktigt att lyssna på kroppens signaler!


Grunden för välsignelser


Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden."  (välsignelse:  Gal. 3:14)

Detta är första grunden, det var därför vi friköptes, så att vi hedningar skall få del av Abrahams välsignelse.

Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,"  (välsignelse:  Ef. 1:3)

Detta är den andra grunden! Gud har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.
Varför står det andliga välsignelser? Kan det vara så som det står i Gal 3:14 att det är Anden som är själva välsignelsen?
Vi vill ju gärna ha materiell välsignelse, men från Guds perspektiv kanske Anden är så mycket större och viktigare välsignelse!

Men för att återgå till ämnet, så friköptes vi, för att vi skulle få den välsignelse som Abraham hade fått, men det står I Kristus både i Gal 3:14 och i Ef 1:3.
Jesus sa i Joh 15:7, om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, om vi förblir i honom, i Kristus. Vad betyder detta, vad innebär detta för oss troende?

Som jag tänker, blir man berättigad, först när man kommit in och då, in i Kristus. Det vill säga att man har blivit född på nytt, en ny skapelse och ett Gud barn.

Jesus sa, om ni förblir i mig, vilket innebär att man kan stanna kvar i honom, men man kan även gå ut ur Kristus.

Hur förblir man i Kristus? Genom att följa honom, vara honom lydig, inte dra sig undan när han kallar.

Bibeln talar om, som du säkert vet, om fridens väg, som man också kan kalla fredens väg.
Fridens/fredens väg är det samma som Guds väg och när du vandrar på hans väg har du Frid/fred med Gud. Guds väg är fred med honom, min egen väg är ofred med honom.

När man går ur Kristus, eller går in på fel väg, så hamnar man i disharmoni, som då även kallas ofrid/ofred. Man är inte i harmoni eftersom man har gått ur Kristus eller gått av vägen man vandrade på.

Att vara i Kristus, är som Paulus säger i Apg. 17:28

Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: ‘Vi äro ju ock av hans släkt.'"  (äro till:  Apg. 17:28

Och i Kol 2:6 säger Paulus det som jag skrivit ovan.

Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom. Kol. 2:6

Jesus är vår frid!

Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.   Ef. 2:14

Jesus ger av sin frid!

Men fridens Herre själv give eder sin frid alltid och på allt sätt.  Herren vare med eder alla.
 2 Tess. 3:16

Vi skall låta Kristi frid regera i våra hjärtan!

 Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan;  ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp.  Och varen tacksamma.  Kol. 3:15

Andens sinne är liv och frid!


Med dom här tre bibelverserna vill jag visa några viktiga saker. Jesus är vår frid och han ger av sin frid, alltid och på alla sätt till oss som tillhör honom, så långt är ju allt väl.

Men i Kol 3:15 står det att vi skall göra något, något som har med friden att göra, vi skall låta den regera, helt plötsligt beror tydligen Kristi frid på mig, vad betyder det här, vad skall jag göra för att friden skall regera?

Vi som troende har ju sagt att Jesus är Herre, vår Herre och vi har bjudit in honom i våra hjärtan, vi har även överlåtit våra liv till honom, för att han skall få bestämma och hans vilja skall ske.
Om vi nu har bjudit in Jesus, som är vår frid och som ger av sin frid, så betyder att låta friden regera, det samma som att låta friden bestämma vår väg, våra val och våra beslut. Man kan också säga att friden skall vara vår domare i allt vi gör.

Om vi nu enligt Kol. 2:6 skall vandra i honom som är vår frid, så innebär det att om jag är på väg åt fel håll, så ruckas friden, eller om jag inte gör det han säger så blir det disharmoni.
All synd ger ofred/ofrid eller disharmoni med Gud, att inte göra det Gud visat är olydnad, som är synd, som ger ofred.

Därför är det viktigt för oss troende att förstå, att fridens väg är Guds väg för var och en. Det är också viktigt att förstå, att det inte finns någon annan väg för oss som vill följa Jesus.

Något som jag tror en del inte förstått, är att hans väg är smal och om vi vill följa honom, så kan vi inte fortsätta att göra som vi vill!

Om vi ändå propsar på, med att gå vår egen väg, då följer vi följaktligen inte Jesus och då kan vi inte heller få del av den frid han vill ge. Vi har ju igentligen lämnat honom, vi har en tro på honom, men vi följer honom inte.

För att återgå till grunden för välsignelse, så är det just det här som jag skrivit.
Gud är alla goda gåvors givare, han vill ge dig vad ditt hjärta begär, men precis som det är med kärleken till Jesus, så har den ramar, kärleken till Jesus visar sig i lydnad till honom.
Samma sak är det med grunden för välsignelse, Gud vill som sagt välsigna dig, men om du inte är i den ram som han ställt upp, så kan han inte välsigna dig på det sätt som han vill.

I 5 Mos 28 står det om välsignelse och förbannelse. Om du hör och gör, då skall alla dessa välsignelse komma över dig och träffa dig. Om du inte hör och inte gör, då skall alla dessa förbannelser osv. Nu var detta det gamla förbundet, men Gud har inte ändrat sig, han vill fortfarande lydnad, för att hans barn skall bli välsignade. Gud vill inte olydnad, inte för att han numera sänder förbannelser över den olydige, men olydnadens väg blir ändå till förbannelse, eftersom den inte är välsignat av Gud.

Slutligen för detta kapitel.
Om du är i Kristus och förblir i honom, genom lydnad, då är du kandidat för välsignelse.

Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.  1 Joh. 2:6








Auktoriteten finns i lydnaden!

Jesus sa i Mark 11:22-24

22.  Jesus svarade och sade till dem: Haven tro på Gud.
23.  Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: ‘Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
24.  Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.

Här säger Jesus, ha tro på Gud, en del förkunnare menar att Jesus säger att vi skall ha samma slags tro som Gud har, ha Guds tro, men det tror jag är fel, det är nog troligare att Jesus menar att vi skall ha den tro som Gud gett, eller ger, då i en given situation. Det kan man förstå i och med att han säger, icke tvivlar. I Hebr. 11 står det att tro är en övertygelse och Jakob 3:17 står det att visheten från ovan är fri från tvivel, då kan vi även förstå att tvivel är en signal på att något inte stämmer.
Den tro som Gud ger i en specifik situation, ger handlingsrätt, men handlingsrätten är bara i enlighet med vad tron säger. Det är det Jesus säger, om någon säger till detta berg, häv dig upp och kasta dig i havet, det tron säger är, häv dig upp och kasta dig i havet.
När man agerar på det som tron utan tvivel säger, då sker det som tron säger.
En troende kan alltså inte agera utanför trons gränser om hon vill ha resultat.
Som jag skrivit innan så är tro utan gärning/handling/lydnad död och det visar Jesus här, tron förlöses eller fullkomnas genom agerandet, som i det här fallet är att tala till ett berg.

För att förstå auktoriteten vi fått, så måste vi förstå vad auktoritet betyder,
Ordet auktoritet betyder, rätt till maktutövning, men den som ger auktoriteten har själv makten alltså har den troende fått rätt till maktutövning, den rätten har vi fått av Jesus, men i och med att vi fått den rätten innebär det att vi inte kan agera efter eget tycke, utan vi är underställda den som gett maktutövningsrätten.

Poliser har rätt att utöva makt, men bara utifrån de fastslagna ramarna och direkta direktiv, utöver det har dom ingen makt. Så är det för den troende också, vi har ramar eller en ram som ger rätten till maktutövning. Den ramen sätter Jesus själv upp i bland annat versen ovan när han hänvisar till tro utan tvivel. Den troendes maktutövningsrätts ram är alltså en trons ram och som jag skrivit, kommer tro av att vi hör och att tron fullkomnas när vi gör det vi hört, alltså lyder det Gud visar.

Tro är lydnad eller med ett mjukare ord, tro är handling. Därför kan Jesus säga i Mark 16 dessa tecken skall följa den som tror. Osv.
Att agera utifrån Guds rike till förändring här på jorden kräver först att vi fått rätt att agera, sedan att vi agerar utifrån dens direktiv som gett oss rätten, när vi förstår detta, kan vi även förstå att handla efter andens direktiv, är som att slå på strömbrytaren och kraften blir förlöst, till förändring i vilken situation som helst.

Rätten till handling finns i tron, den tro du fått av Gud genom att han på något sätt talat till dig, men tron du fått kräver handling, annars är det ingen tro.

För att vi inte skall blanda ihop saker och ting, så kan det vara lämpligt att säga, att allt Gud säger kräver handling, Han kan ju ex säga, jag skall välsigna dig, din handling här, är väl att säg tack. Det är dock skillnad på handling och handling, vissa saker som Gud säger skall vi bara ta emot och tacka för, andra saker kräver prövning och en del saker han säger gensvarar vi till genom att som Maria sade, 

Då sade Maria: Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt. Luk 1:38

Och en del saker är direkta lydnadshandlingar som vi får göra utifrån ett tilltal från Gud.
Men att agera i det övernaturliga så att Guds kraft förlöses, det kräver lydnad, om vi då börjar göra övernaturliga gärningar, som inte kommer från lydnaden är risken stor att andra inflytanden än Guds Ande blir verksamma.

Tron finns i ordet man fått, tron talar, den säger något, ex om Gud säger gå inte dit, då talar tron i dig, gå inte dit


Vad har trons vila med lydnaden att göra?


Vi skall läsa från Hebr 3:7 till Hebr 4:16

7.  Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,
8.  mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9.  där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.
11.  Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila.
12.  Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13. utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter  "i dag,  på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14.  Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15.  När det nu säges: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig", 
16. vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 
17.  Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år?  Var det icke de som hade syndat, de  vilkas kroppar föllo i öknen"? 
18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 
19.  Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Vi läser vidare i Hebr. 4:1 - 16

1.  Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
2.  Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
3.  Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan.  Det heter också: Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila, och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
4.  Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk"; 
5.  här åter heter det: De skola icke komma in i min vila.
6.  Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
7. så bestämmer han genom ordet,  i dag, åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."
8.  Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
9.  Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
11.  Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
12.  Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
13.  Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon;  och inför honom skola vi göra räkenskap.
14.  Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

När vi läser detta stycke, är det lätt att uppfatta det som om Gud vill att vi skall börja hålla sabbaten på lördagar, men om vi läser lite mer noggrant, ser vi att det inte är det som Paulus menar. I vers 7 står det: Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,

Betoningen är på, idag och om ni får höra hans röst. Går vi sen vidare till vers 8 så står det
mån I icke förhärda edra hjärtan. Ser vi sen i vers 10 så står det något mycket intressant.
10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.

Här finner vi vägen till att komma in, eller inte komma in, i det som kallas trons vila.

I dag, om I fån höra hans röst. Icke förhärda edra hjärtan. Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Hade det stått min väg, hade man kunnat tro att det handlar om att börja hålla sabbaten, sabbaten är ju en väg, ett bud, men här står det mina vägar, vilket måste visa på något annat.
Eftersom Paulus säger idag, så kan det vara vilken dag som helst, han kan då inte mena sabbaten. Utan fokus ligger på idag och på höra, tro kommer av att höra, men fokus är även på att vi inte skall stänga vårt hjärta när Gud talar, utan handla efter det han säger.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Hebr 11:6. 
Men tro kommer av predikan/hörandet och predikan/hörandet i kraft av Kristi ord.
Rom 10:17. 

För att vi skall förstå att Paulus verkligen inte menar att vi skall börja hålla sabbaten, kan vi läsa i början av Rom 10.

1.  Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta. 
2.  Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud.  Dock göra de detta icke med rätt insikt. 
3.  De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud. 
4.  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. 
5.  Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den. 
6.  Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: Du behöver icke fråga i ditt hjärta:  'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'
7. ej heller:  'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?' "
8.  Vad säger den då?  "Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika.  Rom 10:1-9

Det Paulus säger här, om jag får parafrasera lite. Den rättfärdighet som ni Romare försöker vinna, genom att hålla lagen, är en egenrättfärdighet, den insikten ni har om rättfärdighet gäller inte längre, Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.
Den rättfärdighet som ni fick genom att göra laggärningar, får man nu genom tron på Jesus.
Innan var man tvungen att leva genom lagen, nu lever man genom Kristus som är vår rättfärdighet. Rättfärdigheten från Gud får man genom tron på Jesus, tron på Jesus medför trosgärningar som är det samma som att göra det Gud säger.

Utifrån detta förstår vi att det inte handlar om att hålla sabbatsvilan, som är ett bud, utan det handlar om en annan form av vila. Detta var två nycklar till att komma in i vilan, här kommer två nycklar till att inte komma in i vilan.

Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Man kan nog säga att de inte ville veta av Guds vägar, därför for de vilse med sina hjärtan.
De hörde säkert vad Gud ville, men de ville inte underordna sig honom, de ville gå sina egna vägar, som i detta fall innebar, att inte komma in i vilan. Vi vet ju att denna ohörsamhet hade fler förödande konsekvenser.

Vi går vidare till Heb 3:12

Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

Här är det otroshjärta som är i fokus, vi vet sen tidigare kapitel, att tro utan gärningar/lydnad är död. Så eftersom Paulus säger, idag om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan, det vill säga att otrohjärta är detsamma som att ha hört, men inte vill veta av det man hört, de ville inte veta av hans vägar, vilket tydligen är detsamma som att avfalla från Gud.

Vi fortsätter till vers 18-19.

18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 
19. Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Här säger Paulus att det var de ohörsamma, som inte skulle komma in i hans vila, men han säger även att det var på grund av otro, som de inte kom dit in.

Vi vet ju sen innan att de hörde, annars hade de inte kunnat förhärdat sina hjärtan, så ohörsamhet är det samma som att höra men, som det står senare i Hebr 4:2  att det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. De bejakade inte det Gud sa och eftersom tro är lydnad till det Gud säger, så menar Paulus att otron var olydnad till det Gud sa.
Här förstår vi att det inte räcker med att höra vad Gud säger, vill man veta av Guds vägar, då tar man emot det han säger i tro, när man har ett sådant hjärta, som är ett troshjärta, så agerar man i enlighet med det man hört, detta är tro, som är lydnad.

Det jag förstår av detta, är att göra det Gud säger, varken mer eller mindre, är vägen, sättet, för att komma in i hans vila. Det står ju, vila från vårt verk. Vårt verk är detsamma som döda gärningar, laggärningar, köttsliga gärningar. Mm.

14. huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! Heb 9:14

Man kan även säga, gärningar som drivits fram av ett dåligt samvete, som vi fått på grund av lagens stadgar, som anklagar oss hela tiden.

Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Kol. 2:14

Rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden

Det är rätt intressant att det står så som det gör, renade från gärningar till gärningar, att tjäna Gud är ju gärningar, det är något man gör. Vi blir alltså renade från våra egna gärningar, som är allt som inte kommer från hans ande, till att göra allt som kommer från hans ande.

Vandra i ande, sinne vänt till vad anden tillhör, sinne vänt till det som är där ovan, pröva vad som är välbehagligt för Gud. Med andra ord, är lydnaden till Gud vilans ursprung.

När vi vandrar efter och lyder anden, innebär det att jag vandrar i det som Gud förutberett, vilket i sin tur innebär att jag inte behöver slita för att få till det, jag går på han vägar och gör det han säger till mig, resten är Guds sak. Det är detta han vill föra in oss i, för i detta sätt att vandra, är trons vila, eller nytestamentlig sabbat!


Hur är din inställning till det han säger?


Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar. Ords. 8:34

Är det Gud säger bara ett ord i mängden? Är det ett ord som du kan glömma hur som helst?
Är det Gud säger ett ord som man kan handskas med hur som helst?
Nej! Du och jag kan inte ha en nonchalant inställning till vad han säger.

Gud och det han säger måste vara vår huvudprioritet, det han säger går före allt.
När han kallar på dig, måste du släppa allt, för då är det något viktigt han vill.
Du kan inte tänka, jag kommer, jag skall bara göra detta först. När Anden manar dig att be, kan du inte tänka, det gör jag sen. Du måste förstå att Gud och det han säger är det viktigaste i ditt liv, är det inte det måste du be att Gud förändrar ditt hjärta.

Att det går illa om man inte lyssnar, kan vi se många exempel på både i GT och NT

Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. Ps. 119:131

Guds bud, Guds tilltal var väldigt kärt för David, han var en man efter Guds hjärta, trots att han misslyckades ett antal gånger.
Om ni gör vad jag bjuder er, om ni håller mina bud säger Jesus, han är den som älskar mig, han är min vän. Att inte bry sig om vad Jesus säger, är att inte bry sig om honom, att inte älska honom. Det här är en hjärtefråga, är det han säger till dig det viktigaste i ditt liv, eller har du en nonchalant inställning till hans bud? Gud kommer att pröva de som säger att de älskar honom, att de vill vara honom lydiga, han prövar dem i smått och i stort, för han vill se sanningshalten i vad de säger.

Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.  Ords. 21:2


 Var tog det glada budskapet vägen?

Detta du skriver är ju inget glatt budskap, det är ett omöjlighetsbudskap, vem vill ha detta?
Jesus sa!
Gån in genom den trånga porten.  Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.  Matt. 7:13-14

Detta är vad Jesus säger! Vägen är smal och vill du gå på hans väg, kan du inte göra som du vill. Den ende som lyckats fullt ut är Jesus själv och det glada budskapet är Jesus gjorde det åt oss, han lyckades med det som vi kommer att misslyckas med, på grund av en endas lydnad får vi alla stå som rättfärdiga.
Jesus gick hela vägen utan att synda en enda gång, han var lydig till döden.
Om du vill och håller fast vid tron och tillåter Guds dödsprocess i ditt liv, så kommer du också gå hela vägen, med skillnaden att du kommer inte att lyckas i allt, du kommer att falla i synd, olydnad, mm. Men du reser dig upp igen.

Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan: Ords. 24:16

Det finns ingen som klarar det Jesus säger, inte ens Paulus. Han skrev ju, vad jag inte vill det gör jag och vad jag vill det gör jag inte, vem skall frälsa mig arma människa, jo Gud vare tack Jesus Kristus. Vad vi får göra är att, vända om och åter vända om till honom och hans väg!

Jag kan alltså inte göra som jag vill längre? Jo naturligtvis kan du det, men om du är inympad i det äkta olivträdet, eller om du är en gren i vinstocken så borde ditt liv och handling få en annan inriktning, där din vilja inte längre är det centrala. Jesus sa, mig förutan kan ni inget göra, eller gör inget som inte trädet har gett sitt bifall till, eller gör det som trädet manar dig till. Om en gren böjar göra egna saker, så kallas det döda gärningar och frågan man måste ställa sig är, varför är vi så drivna, varför vill vi så gärna göra gott, göra det som ser bra ut? Kan vi inte slappna av i nåden, eller måste vi fixa frälsningen själva genom att göra goda gärningar? Gud är inte intresserad av våra goda gärningar, Han vill ha lydnad!
Skriften säger att det som inte sker av tro är synd och att den rättfärdige skall leva i tro. Och som vi vet kommer tro av att höra vad Gud säger till oss personligen och tron fullkomnas i lydnaden

Synd är att missa målet, men om jag gör det anden manar mig till, kommer jag i mål i varje sak i mitt liv. Hör jag inte vad anden säger, missar jag ju många av Gud uppsatta mål och det är ju hans mål som är intressanta, eller hur?

Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: 
Den rättfärdige skall leva av tro. Rom. 1:17

Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd. Rom. 14:23


Vad skall vi med en daglig ledning av guds ande till, om vi inte följer instruktionerna han ger???


 Slutkläm


 Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör, 
Så att din allmosa gives i det fördolda.  Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. Matt 6:3

I den andra fasen i min text, började jag här, så nu skall försöka knyta ihop säcken, utifrån början.

Gud älskar att ge och vi älskar att få, framför allt när vi ser att det vi får är ifrån Gud.
Ett barn längtar till julafton och till sin födelsedag, för då vet de att de skall få något, den förväntan skall vi ha på Gud, att han vill ge oss det som är gott.

Men nu handlar denna text om Gudomlig ekonomi och vägen dit, då återstår ju frågan om man får när man ger? 

För att svara på den frågan skall jag visa på några saker som jag redan sagt:

Utifrån hela denna text om Gudomlig ekonomi, förstår du säkert att frågan om varför man ger finns, har man en dold agenda, eller dolda syften och motiv med sitt givande, är våra hjärtan rena? Eller är de befläckade med girighet?  Det är därför Jesus säger i början av Matt 6:3, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör. Om den vänstra handen inte vet vad den högra gör, kan det bildligt sett inte finnas några dolda motiv. Om nu våra hjärtan är rena, så att mitt givande inte har några dolda motiv, så säger Jesus i slutet av, Matt 6:3

Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Han skall vedergälla, som är detsamma som att ge igen, men som jag tidigare skrivit, så har den fördolda Gudsgemenskapen en grundläggande betydelse, så jag tror att det som upprinns ur den gemenskapen, blir till vedergällning på detta område, men samtidigt är det viktigt att förstå, att, trots att Gud säger att han skall vedergälla dig, så kan du inte börja göra det goda utifrån drivkraften att du skall bli belönad, det är ju detsamma som att ha en dold agenda.
Om det nu är Gud som gett löftet om vedergällning, så är det upp till honom, var, när och hur han vill ge igen. Det är ju som jag har skrivit innan, att vad är det som säger att belöningen kommer i denna tidsålder, troligen är det så, men det måste vara upp till Gud, men det kvittar oss, eftersom vi inte ger eller gör, för att få igen, vi är glada bara vi får tjäna Gud.




Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten eder nöja med vad I haven.  Ty han har själv sagt: Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.  Hebr. 13:5

35.  Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld.  Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda. Luk 6:35

Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,
Så att din allmosa gives i det fördolda.  Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. Matt 6:3

7.  Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare 2 Kor 9:7

Sammanfattningsvis vill jag visa att motivet är något som är viktigt för Gud.

Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten eder nöja med vad I haven, gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör.

Dom här orden har jag tagit ut ur bibelverserna ovan, visar tydligt på, vilka motiv vi har och vad det är som driver oss. Där får vi rannsaka oss själva, för att se hur det är ställt med oss.

Så att din allmosa gives i det fördolda, give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta.

Dom här orden som också är tagna från bibelverserna ovan, visar som jag redan skrivit.
Att det fördolda, är detsamma som, den fördolda gudsgemenskapen, man kan naturligt vis tolka ordet som att vi skall ge, utan att någon vet om det och det betyder det också, men som jag skrivit om fördold, så handlar det även om din och min Gudsgemenskap, som ingen kan eller skall lägga sig i. Och utifrån denna Gudsgemenskap, bör våra gärningar komma ifrån, de bör vara födda av honom, eller inspirerade av honom, det kan vi se, när Paulus säger, känt sig manad och det vi fått maning om, det gör vi av fri vilja i kärlek och lydnad till honom som älskar oss. Detta är tro och lydnad i ett nötskal, vi blir manade av anden och vi handlar på maningen.

Det står att allt som inte sker av tro, är synd, Rom 14:23 det är det samma som, allt som inte sker utifrån hans maningar är synd, eftersom tro kommer av att höra, höra hans maning, så fullkomnas tron först gör vi gör det som vi hört.

När vi följer Jesus och gör det som anden manar oss till, utan baktankar, på vilket område det än gäller, så blir vi välsignade, men troligen inte på det sätt vi har hört, ge och få mer igen, utan kanske att vi får en tillfredsställelse i vårt inre, Jesus sa, min mat är att göra dens vilja som har sänt mig, när vi ätit blir vi mätta och förhoppningsvis nöjda.

Sen vill jag säga detta, man kan hamna i en situation där man behöver ex, pengar. När man då söker Gud för hans lösning på den situationen, kan han säga att man skall ge en summa pengar till ett visst ställe, som en sådd, men då är det på Guds tilltal och när man handlar i lydnad på hans direkta ord, så blir det också en skörd.

Till sist. När vi läst denna text, ser vi att kärleken har ramar, vi ser att tron har ramar, att rättfärdigheten har ramar, att efterföljelsen har ramar, att vara Guds vän har ramar, att bli välsignad har ramar och alla ramar är en och samma ram, lydnaden till honom. Lydnaden till Gud går före kärleken till människor, trots att han sagt i ett bud att vi skall älska vår nästa.


Du som läst denna text, kan uppfatta Gud som en jobbig envåldshärskare som vill dominera och kontrollera människan för sina syften, men då har du inte förstått texten rätt, eller så har du valt att missuppfatta den, för att du egentligen inte vill vandra hans väg. Men för en människa som älskar Jesus är lydnaden inget problem, det är en självklarhet.
Det kan också vara så här, att du inte fått höra detta om lydnad förrän nu, du kanske bara hört att det räcker med att tro på Jesus, då kan denna text bli en smärre chock, men låt orden verka i ditt liv och be att Gud visar vad som är sant, allt skall ju prövas!

Av Björn Jönsson