söndag 3 december 2017

Konsekvensen

Sverige och världen är uppbyggd på skatt och konsumtion.

Det verkar som att regering och finansinspektionen inte riktigt förstår konsekvensen av de nya kraven för nya bostadslåntagare.

Tänk själv när dessa nya krav slår igenom helt och fullt, det kan bli en samhällsekonomisk katastrof.
Varje ny hus, eller lägenhetsköpare får flera tusen kr mindre att konsumera gentemot de förra kraven. Och var och en som vill flytta till något större, eller byta ort och ex köpa hus på den nya orten får mycket högre kostnad, dvs om huset de köper är i samma prisklass som det förra huset.
Detta gör att om en 10-20 årsperiod när de nya kraven slagit igenom fullt ut, att konsumtionen minskat så drastiskt, att många företag tvingas slå igen, eller att de går i konkurs-

Hela det ekonomiska systemet i vårt land är nu i begynnelsen på en kollaps.

Om svensken får 2-5000 mindre att konsumera för, innebär det i slutändan att moms, skatt på lön och skatt på vinst företagen gör idag uteblir. Detta innebär att staten får in mindre till statskassan vilket påverkar hela välfärden och slutligen måste skatterna höjas för att välfärden skall fungera någorlunda.
Detta innebär då att svensken får ännu mindre att konsumera för, höjs sen räntorna vilket de troligen kommer att göra, så blir det ännu mindre pengar för svensken till konsumtion.

Fasar man sen ut ränteavdraget och återinför fastighetsskatten så vet vi vart det barkar.

Jag och min fru köpte ett hus för ca 2,5 miljoner för ca 3 år sedan, skulle vi köpa samma hus idag skulle vår kostnad öka med 3000 i månaden i amortering.
Detta innebär stramare ekonomiska möjligheter till konsumtion, visst rut och rot finns ju, men även på områden där man har rätt till dessa skattereduceringar kommer det att bli en minskning. Man måste ju prioritera och då kanske renoveringen av badrummet, eller köket uteblir.


Om man gör ett annat tankexprement där svensken slutar konsumera och bara handlar det de absolut behöver. Ex att man inte köper kläder nya om man inte är tvungen, utan köper på second hand, eller försöker laga om kläderna gått sönder. Vad händer då med klädindustrin, jo katastrof.
Man kan också sluta köpa godis, kakor, chips och läsk. Om man tror att sådana här förändringar inte påverkar samhällsekonomins så är man nog lite fel på det i tanken.

Man kan ju också göra som en del vill, sluta äta kött och man kan börja baka bröd själv istället för att köpa färdigbakat bröd.

Sen kan man ju bli helvegetarian och sluta äta ost, smör, ägg och sluta dricka mjölk.

Om vi i Sverige gör dessa förändringar och sparar våra pengar, då kan vi förvisso kanske köpa ett hus, eller lägenhet, men resultatet blir det samma, ekonomisk katastrof. 
Vänta och se vad som händer med svenskens och Sveriges ekonomi!

Av Björn


3 dec 2017 

söndag 26 november 2017

Var är frukten i ditt liv?


Bär då en sådan frukt som tillhör bättringen.
Matt. 3:8
Och redan är yxan satt till roten på träden; så blir då varje träd som inte bär god frukt avhugget och kastat i elden.
Matt. 3:1
Vart träd som inte bär god frukt blir avhugget och kastat i elden.
Matt. 7:19
Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån eder, och ges åt ett folk som bär dess frukt.
Matt. 21:43
Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen.
Luk. 13:6
Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon.  Hugg bort det.  Varför skall det därjämte få utsuga jorden?
Luk. 13:7
8.  Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: Herre, låt det stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det; 
Kanhända skall det så till nästa år bära frukt.  Om inte, så må du då hugga bort det.  Luk. 13:9
Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de har hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.
Luk. 8:15
Var gren i mig, som inte bär frukt, den tar han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.  Joh. 15:2

Grundproblemet är att vi lever efter bokstaven!


Varför läser jag dessa ord? Jo för att visa att det är dessa ord och undervisningen om att vi skall bära frukt som många gånger ligger till grund för gärningarna i en kristens liv. Det är så ofta vi fått höra att Gud vill ha frukt i våra liv, ja att han kräver frukt annars blir vi avhuggna. Det Jesus säger är ju sant eller hur? Johannes döpare säger ju så här Bär då också sådan frukt som tillhör bättringen.  Matt. 3:8 om jag har omvänt mej, bättrat mej eller blivit frälst så borde jag ju bära frukt!

Men frågan jag ställer mej är, Bär du sådan frukt som Gud kräver eller är du en
Kandidat för elden?
Har du lyckats uppnå till dessa av Gud ställda Krav (ÄR DU KRAVMÄRKT)
Vi vet ju att det står i galaterbrevet om andens frukt
Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet. Gal. 5:22
Hur är det ställt på dessa områden? Finns dessa frukter i ditt liv?
Om det nu är så att Gud kräver frukt av dej och inte bara en frukt utan mycket frukt, och om det nu visar sej att du inte bär av Gud denna avkrävda frukt, vad är det då för fel? Vad gör du för fel? Lyder du inte Gud tillräckligt? Ber du inte tillräckligt? Läser du för lite i bibeln? Eller anstränger du dej inte tillräckligt för att uppnå fruktresultat i ditt liv.
Men om det nu visar sej att du lyckats med att bära alla dessa frukter som Gud kräver av dej, då kan ju du vara nöjd, (eller). Kan det trots det vara något som är fel?
Kan det vara fel trots att du med all din förmåga, all din nit och ansträngning utövar dessa goda enligt bibeln frukter? Och varför i så fall? Jag skall försöka visa vad som kan vara fel!

Alla människor bär frukt, mer eller mindre frukt, god frukt eller dålig frukt, frälst eller ofrälst, med Jesus eller utan Jesus.

Frågan vi måste ställa oss är, vad är det för frukt som Gud vill ska växa i mitt liv och hur får jag frukten att växa fram i mitt liv, vad eller vem som är källan till frukten. De frukter som Gud vill ska växa fram och som jag skall fokusera på är andens frukt och gärningarnas frukt!



Kan en tillsynes god frukt kan vara dålig?

Ja och orsaken är att vi lever efter bokstaven, ty bokstaven dödar men anden gör levande och att vi lever utifrån vår gamla människonatur.
Det första vi måste förstå är att om vi inte känner Gud personligen och vandrar utifrån relationen med honom, utan känner honom efter bokstaven så blir hela grunden fel. Hur ofta är det inte som vi får höra hur och vad vi skall göra och även hur vi skall leva vårt liv och tyvärr är det många kristna som på grund av sin iver och längtan efter att göra Guds vilja, går på allt detta som sägs från talarstolen eller som skrivs i böcker, men allt detta blir bara bördor för dom som inte klarar av det och ett religiöst yttre egenrättfärdigt liv för dom som klarar det.
Nej! Vad vi måste förstå är att frukten är ett resultat av, att den vi tror på och älskar, får utföra sitt verk i oss, som en krukmakare formar ett kärl så vill Gud forma dej!
En människa kan producera frukt i sej själv men den frukten är en falsk frukt som smakar illa, du kan ju se på Jehovas vittnen! Det dom gör, kan se gott ut för ögat, men en andens frukt är det inte, utan lagens, kravens och prestationens illasmakande frukt. Jag har själv levt ett nitiskt renhetsliv som tack och lov till slut rasade, det var ett lagens och kravens renhet men inte hjärtats renhet!
En av konsekvenserna var ett osunt presterande av andighet, som jag trodde var äkta andlighet baserad på, att jag utövade yttre renhet istället för hjärtats renhet. Det gick så långt att jag i min nit började korrigera andra till att leva upp till min nivå av yttre renhet. Men bubblan sprack när jag till slut inte själv klarade av att leva upp till renhetskraven, utan föll på det som var mina ideal.

Många skall på den dagen säga till mig, Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Matt. 7:22

Dessa hade ju verklig frukt i sina liv både enligt skriften och enligt de själv ändå så avvisar Jesus dem med orden, gå bort ifrån mej ni ogärningsmän

23.  Men då skall jag betyga för dem Jag har aldrig känt eder, gå bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

Varför dömer Jesus ut dessa människor trots att de hade synlig frukt? De gjorde ju bara vad de hade hört och lärt sig. Jo därför att deras frukt var egna gärningar. Deras frukt kom inte utifrån en relation med Jesus.

Skriften talar om döda gärningar, vad är då döda gärningar? Döda gärningar är bokstavens gärningar, Döda gärningar är köttets gärningar, döda gärningar är allt som inte är fött av Gud. Döda gärningar är gärningar som är födda i själen eller i köttet. Du kan resa och predika, be för sjuka och det kan se väldigt smort ut, men har Gud inte sagt att du skall göra detta så är det döda gärningar, även om det är skriftenligt!
Hur kan jag då urskilja vilka gärningar som är ifrån Gud? Allt som har med Gud att göra andas liv och frid Guds frid, det finns en fridsfrukt som man känner av när man gör det som är rätt.
Bibeln talar om förutberedda gärningar som vi skall vandra i!

Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem. Ef.  2:10

Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låt oss inte åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud, Hebr. 6:1

Hur mycket mer skall inte Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
Hebr. 9:14

Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.
Ett gott träd kan inte bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.  
Matt. 7:17-18
Alltså skall I känna dem av deras frukt. 
Matt. 7:20
I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig.  Ty av frukten känner man trädet. Matt. 12:33

När jag läser dessa skriftställen så får jag en uppfattning om att det handlar om mej personligen,  det gör det också men samtidigt inte, utan det handlar om varifrån frukten kommer, från anden eller från ditt kött och din själ. Om frukten är häftighet så är frukten dålig och då är även trädet dåligt, eller om frukten är söndring så är det samma sak, denna frukt kommer ifrån trädet som heter adamsträdet, din gamla människa och det trädet kan inte bära god frukt hur mycket den än försöker eller hur bra frukten än ser ut, det är fel träd eller fel källa. Men god frukt är den frukt som andas Guds liv, frid och välbehag, den frukten kommer från Kristus i dej.

Vägen till frukt!

När du av hjärtat vill att Gud skall förändra dig till Kristuslikhet, så kan du vara säker på att han tar dej på orden och börjar en förändringsprocess.
Han använder många olika sätt för att få fram det ädla i oss. Ett av sätten är att han använder sitt ord, ordet från hans mun som han talar in i ditt hjärta kommer inte att återvända till honom förrän det har utfört det vartill det var sänt. Men om du inte vill att han skall förändra dig utan spjärnar emot så kan du faktiskt bli en gren som huggs av! Men det finns grenar eller plantor i ditt liv som inte är av Gud och som hindrar andens frukt att komma fram, dom vill han hugga bort!
Ju mer han får ansa dej, desto mer frukt bär du! Guds förändringsprocesser är sällan roliga, men om du ser och förstår att de är nödvändiga och att det är Guds verk i dej som du ger ditt bifall till, så kommer du att se situationerna du hamnar i ur ett nytt perspektiv. Det stora felet vi gör när Gud vill förändra något i våra liv är att vi avvisar honom i tron att det som sker är ifrån djävulen. Ett exempel, en person kommer till dej och kritiserar dej utan någon egentlig anledning, du blir irriterad och arg, du ringer din vän och berättar vad missdådaren har gjort mot dej och får medhåll av vännen som säger, att så kan man väl inte gör, det är nog en attack från djävulen! En sån här situation kan man uppfatta som om personen bara är dum mot dej, men då har du missat hela poängen! Gud arrangerar ofta såna här händelser i våra liv för att han vill att vi skall se saker som inte är så bra i våra liv, när vi sedan ser exakt vad han vill komma åt så kan vi be att han rycker upp det med rötterna.
När det han pekat på är bortaget så börjar något nytt och gott växa fram, ex rätt attityd till folk som är dumma mot oss. En positiv och god ande börjar strömma ut ur ditt innersta, detta är frukt, han klipper bort en dålig gren eller ansar trädet så att god frukt kan börja komma fram. Som du ser så är det inte din förmåga att bära frukt det handlar om utan Guds förädlingsprocess som ger frukt. Du kan säkert bita ihop och trycka ner alla dina köttsliga, själiska känslor i en sån här situation och låssas vara en oberörd god kristen, men det är bara ett yttre, för människor synlig reaktion, Gud ser hur du reagerar i ditt inre.

Den frukt bibeln talar om är ingen egenproducerad frukt. De gärningar bibeln talar om är inga egna gärningar eller egenproducerade gärningar utan av Gud förut beredda gärningar.

Om Jesus är vinstocken och vi är grenarna så är det ju självklart ur en biologisk synvinkel, att grenen inte kan ge frukt om inte vissa saker har skett först. 1. Planterad på rätt ställe, 2. näring,
3. vatten, 4. sol,  5. befruktning
Rötterna suger upp vatten och näring ur jorden, vattnet eller saven går från rötterna upp i stammen ut i grenarna, solen tillför det den ska, men om inte jag har fel så blir det ändå ingen frukt, om inte det sista också inträffar, nämligen att vinblommorna måste bli befruktade. Det är först efter befruktningen som man kan förvänta sej någon frukt.
Om vi för in samma process i en människas liv så säger skriften, om vi är frälsta så är vi inympade i det äkta olivträdet, du och jag är alltså en inympad gren. Gud är solen och gemenskapen med honom kan vi säga öppnar upp vårt inre som en blomma beredd att bli pollinerad av ett bi eller en humla.
Så är också vi beredda och öppna för att ta emot ordet från himlen och bli befruktade. Är då ordet eller säden ifrån Gud, ja ett rema ord så kommer det att bli en frukt.

För att få frukt så måste en honblomma bli befruktad, för att få en skörd så måste man så och det man sår är säd av något slag, sår du vete så får du vete. Ordet från Guds mun är en säd och skall bli just den frukt som Gud tänkt. Guds ord återvänder inte till honom utan att först ha verkat fram det ordet var sänt till att utföra.
Själva befruktningsprocessen går till så här! Du hör vad Gud säger du förstår vad han säger enligt Matt 13:23

Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. Matt. 13:23

Egenproducerad frukt eller falsk frukt har samma process, skillnaden är antingen säden eller källan som rötterna får sitt vatten. Felaktig säd är egna tankar, planer, ambitioner, uppsåt.
Det felaktiga vattnet är om vi hämtar näringen från orenhet, ockultism, lagiskhet, mm, mm.
Denna frukt kan se bra ut och för människor utan andliga smaklökar smakar det säkert bra, men i Guds ögon är denna frukt eländig och i hans mun smakar det illa.
Det facto är att när vi blivit befruktade så sker i princip resten av sig själv, men fram till befruktningen kan det vara lite bökigt. Det är ju en hel process innan säden kan sås eller blomman befruktas!

När det gäller att så vete så måste vetekornet dö innan det kan börja växa ett nytt veteax, vilket kan liknas vid att ordet vi uppfattar från Gud liksom faller i glömska, men att det ändå finns i våra hjärtan.
Om detta finns det flera liknelser i skriften.   
26.  Och han sade: Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; 
27.  Och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28.  Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29.  När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne. Mark 4:26-29

Så här är det också i våra liv, så nu är det fritt fram att slappna av och fritt fram att slänga av sej manteln av krav, prestation, dåligt samvete och skuld.
Om du är en människa som vill följa Jesus, om du är en människa som vill vara honom till viljes om du är en människa som vill bli förändrad till Kristuslikhet och om du vill att hans liv skall strömma genom dej, då är du en kandidat för GOD FRUKT!



Av Björn Jönsson 

söndag 3 september 2017

Sabbatsfirandets varande, eller icke varande?


Det pågår med jämna mellanrum diskussioner på olika bloggar om huruvida kristna skall fira sabbat, eller inte.

En del säger att vi inte är tvungen, men att man får göra det och en del säger, att det är ett av de tio buden och skall då hållas.

Några kristna har upptäckt och börjat fira sabbaten, med som de uttrycker det, stora välsignelser.

Även jag skall skriva om detta, fast från ett, eller flera andra håll!

I dagsläget tror jag inte på sabbatsfirande, alltså inte på det gammaltestamentliga vis som man förespråkar, men jag tror människan behöver minst en dags vila i veckan.

Vi vet att Jesus firade sabbat och vi vet att apostlarna gjorde det, men om vi läser Moseböckerna, eller i GT, så ser vi att det finns flera regler för sabbaten och att de som inte höll sabbaten straffades med döden.

Vi ser också att lagens alla bud och stadgar lästes upp rätt så ofta och i lagens bud ingick sabbaten.

Vi vet också att förbundets ord, de tio buden som gavs till Moses vid Sinai berg innehöll sabbatsbudet, så egentligen borde det vara klart här, man skall fira sabbat!

Men det finns en annan sida som vi lätt missar, nämligen att lagens tid är slut.
Skall vi inte hålla buden, jo de som är skrivna i hjärtat och vilka är det?
Jag menar att det är morallagen, för i kärleksbudet som Paulus nämner i Rom_13:9 

De buden: "Du skall icke begå äktenskapsbrott", "Du skall icke dräpa", "Du skall icke stjäla", "Du skall icke hava begärelse" och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: "Du skall älska din nästa såsom dig själv."

-    Jesus själv säger ju till den rike mannen vilka bud han skall hålla:

Mat 19:16  Då trädde en man fram till honom och sade: "Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?"

Mat 19:17  Han sade till honom: "Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden."

Mat 19:18  Han frågade: "Vilka?" Jesus svarade: "'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',

Mat 19:19  'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'"

Som vi ser så nämner inte Jesus något om sabbatsfirande, utan han nämner de bud som gäller för att ingå i livet. Och dessa bud är vad jag förstår morallagen, som är skriven i våra hjärtan.

Men som jag skrivit förut, så är det gamla förbundet med dess lag slut, vi tjänar i ett nytt förbund som inte är bokstav, utan Ande.

Gal 3:19 säger klart att lagen skulle gälla tills Jesus kom och Hebr. 8 visar att det gamla förbundet är slut.

Det är utifrån detta som vi måste fråga oss om kristna skall fira sabbat?

Jesus kom ju inte för att upprätta det gamla förbundet med allt vad det innehöll, nej han kom bla för att instifta ett nytt, eller Kainos (Grek grundtext) som betyder ”NYTT” men det betyder inte ”NYTT” som om det inte har existerat förut. Utan man skulle kunna säga att KAINOS betyder ”KVALITATIVT NYTT” Därför ligger det upprättelse från något till det bättre i ordet ligger en förnyelse eller renovering till det bättre. (Ohlins Hemsida)

Alltså är det gamla förbundet så renoverat att det är kvalitativt nytt, det nya är alltså bättre än det gamla.

I det nya förbundet är det inte skriften på stentavlor man följer, utan Anden, men enligt Hes 36:27 och Jer 31 så står det att Gud skall skriva lagen i våra hjärtan och lägga dem i våra sinnen.

Eftersom Hes 36:27 säger: Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

Utifrån Jer 31 och Hes 36 så tänker jag så här. Lagen läggs i mitt hjärta, anden gör att jag följer den, men det är här frågan kommer, vilken lag?

Som jag skrev lite längre upp, så menar jag att det är morallagen, för grundläggande så är det den som vi följer, den är liksom lite naturlig för oss jag vill ju inte döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, osv.

Men är sabbatsbudet inskrivet i våra hjärtan? Inte i mitt hjärta och skulle jag blivit felunderrättad, så borde väl anden i så fall mana mig rejält så att jag höll även sabbatsbudet?

Det är väldigt provocerande att säga att lagen har upphört, men det är det som är sanningen, den har både upphört och den som tror på Jesus har blivit dödade från den.
Den är alltså borta från två håll, eftersom vi är dödade från den och att den skulle gälla fram till Kristus och Kristus har ju kommit, så då måste lagens tid vara slut.

Eftersom nu lagen och dess tid är slut, så följer vi ju naturligt vis inte lagen, inte på det sättet och inte efter de förutsättningarna som var i det gamla förbundet. Nej, enligt NT så följer vi anden och Kristi lag, som är kärlekens lag, då uppfyller vi all lag enligt skriften.

Om nu inte sabbatsbudet finns i våra hjärtan, skall vi då ändå gå tillbaka till det bud om sabbaten, som var inristat på stentavlor? Nej, det anser inte jag, varför?

Jo, för sabbaten var ett tecken mellan Gud och Israel och ett medel till att avskilja Israel:

2Mo_31:13  Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är HERREN, som helgar eder.

Det var alltså ett tecken mellan Gud och Israel, varför? Jo för att Israel skulle veta att det är Gud som helgar/avskiljer dem.

Men faktum är, att vi är helgade idag på andra premisser:

Heb_10:10  Och i kraft av denna "vilja" hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi "kropp" en gång för alla har blivit offrad.

Utifrån detta ordet så är vi helgade/avskilda pga att Jesu Kristi kropp en gång för alla blivit offrad.
Så när vi blir födda på nytt, så blir vi avskilda, vi tillhör inte världen längre och inte ens oss själva, utan vi tillhör Gud

Sabbaten var även en påminnelse om:


5Mo 5:15  Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.

I det nya förbundet har vi inte blivit förda ut ur Egypten, utan vi har blivit frälsta från synden och födda på nytt. Det är något helt annat än att blivit förd ut ur Egypten.

Sabbaten är inget tecken för nytestamentlig tro lika lite som omskärelse är det, omskärelsen var ju också ett tecken, förbundstecken som skulle gälla från släkte till släkte.

Både sabbaten och omskärelsen skulle gälla från släkte till släkte, men om omskärelsen har upphört, så borde även sabbaten ha upphört som ett tecken och en påminnelse!

Istället har vi fått anden som ett insegel som är ungefär detsamma som tecken.
Den som inte har Kristi ande hör honom inte till!

Rom_8:9  I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.

Anden är alltså ett tecken, eller sigill på tillhörighet, inte sabbat eller omskärelse!

Det finns alltså flera saker i NT som pekar på att sabbatsbudet har upphört, så utifrån NTs undervisning finns det ingen grund för att vi som är på nyttfödda skall fira sabbat.

Omskärelsen skulle gälla som förbundstecken släkte efter släkte, sabbaten skulle gälla från släkte till släkte, ja det finns fler saker som skulle gälla från släkte till släkte.

Men om alla de andra sakerna har upphört, kan man då säga att endast sabbaten står kvar och gäller? Nej jag anser inte det och det är utifrån ovan nämnda anledningar!

Om sabbatsbudet gäller, då måste man vara konsekvent i detta, för då gäller även straffen vid sabbatsbrott, vilket var döden.

Gud avskilde den sjunde dagen, han vilade från sina verk och Hebr 3:7 – 4:16 talar om detta som jag kallar nytestamentlig sabbatsvila, men det blir i nästa inlägg!

Björn

måndag 30 september 2013

Det är mycket skriverier om trosrörelsen och dess lära på olika bloggar.



Det kallas framgångsteologi, lyckoevangelium, villolära, ja även människor får sig en känga med orden, heretiker, villolärare, jag kommer inte ihåg allt just nu.
Och visst finns det villor i trosläran, men det finns också något som motståndarna inte kan acceptera, att det finns bra saker också.

För 10-12 år sen började Gud successivt visa mig vad som är fel i trosläran. Det gick till en punkt för ca 5 år sedan, då jag var tvungen att kasta ut rubb och stubb. Alla böcker, alla cd åkte ut, jag avsade mig allt som hade med trosläran att göra och jag ville verkligen inte befatta mig med detta mer.
Guds verk och handlande tar ju ofta lång tid i en människa, reningsprocessen och befrielsen är förhoppningsvis snart slut. Det lustiga är att jag idag ser trosläran utifrån ett annat perspektiv, jag ser hur man tolkat, eller använt skriften fel, eller så att det har blivit fel. 

Ta bara det här med tro, tro var ju något som man själv förfogade över, man bestämde sig i princip för att tro på något speciellt, letade upp ett bibelord som sanktionerade det jag skulle ha tro för och sen var det bara att be att det skulle bli som man trodde. Nu är detta en liten snedvriden bild, men i stort var det så. Ett favoritbibelställe som stadfäste den troendes eget agerande var Mark 11:22-23

Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
Detta ord var grunden till många trosuttalande, även ordet om att vi fått makt att binda och lösa användes flitigt, dock oftast utan resultat.

Problemet med trosförkunnelsen är att den leder till egna gärningar, men jag är övertygad om att det inte är det Ulf Ekman hade i sin agenda.
Nu hjälper det ju inte vad jag skriver, för motståndarna menar att det är en annan ande som agerat genom Ulf. Jag menar att de har fel, visst det har säkert varit så också, men jag har lyssnat väldigt mycket på Ulf och hans vittnesbörd om hur Gud har talat och lett honom. Och jag kan inte med rent samvete säga att det är en annan ande, orsaken är att  jag känner igen Gud i det han berättar.

Hur leder trosundervisningen till egna gärningar? Jo jag tror det är så här, man menar att det skrivna ordet gäller, alla löftena gäller och det finns ju bibelord på det. Att det i princip bara är att gå ut på det skrivna ordets löfte, så kommer det att bli så som ordet säger.

Det blir alltså bibeln och jag som är i auktoritet, det är vi som har makt, har jag bara skriften med mig, så är det fritt fram. Fast jag vet ju att det inte är så Ulf menar, han menar precis som troligen du och som  jag, att Anden måste vara med, annars är det verkningslöst.

Som sagts så hjälper ju inte det, då motståndarna till trosundervisningen menar att det rör sig om en annan ande som är verksam genom dessa trosnissar.

Problemet blir, att om allt som utgått från Livets Ord är av annan ande, som då är av djävulen, varför vill denna ande av djävulen att människor skall bli frälst, helade och upprättade?
Varför drog denna ande av djävulen igång något som kallas Ryska Inlandsmissionen?
Ja alla andra saker som Livets ord har gjort och börjar man granska bakgrunden till allt som skett under de första 20 åren, så tycker jag att det är en konstig djävul. Nej, granskar man bakgrunden till varje steg och initiativ så ser man att det faktiskt finns ett Guds tilltal och en Guds hand i skeenden.

För att återgå till Markus 11:22-23 Ha tro på Gud, Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.

Vad har gott fel i denna undervisning utifrån detta bibelord? Jo man säger att man skall ha samma tro som Gud och typ göra som Gud. Hur gjorde då Gud, jo enligt 1 Mos så talade han och det blev till.
Därav skall vi ha samma tro som Gud och när vi har den tron och inte tvivlar, då kan vi börja tala ut det vi tror och det skall bli som vi tror.

Man kan tycka att Mark 11 säger det, men jag har förstått var det har gått fel i denna undervisning och det är rätt så enkelt egentligen.
Det är bara att se hur Jesus gjorde och han gjorde inget av sig själv, utan han måste ha instruktion från Fadern, eller som vi säger, en maning att agera. Att agera på Faderns initiativ, eller maning är att agera i tro, finns det tvivel, så är det troligen ingen maning från Fadern.

Ok, Ha tro på Gud kan då utläsas så här: Ha den tro som blir dig given av Fadern i den givna situationen och gör därefter. Om Gud manar dig till att göra något, så är tron själva lydnaden, när du lyder förlöser du Guds syften, plan och kraft för det givna tillfället. Svårare är det inte!

Jag har sett detta fungera väldigt många gånger, både i smått och i stort, därför kan jag säga att om man förstår hur Ulf tänker och faktiskt lyssnar till vad han säger, då hör man att det är det här han menar.

Det som verkligen gett mig något utifrån trosundervisningen är en tro på Gud, att han vill mig gott, att Gud faktiskt vill seger och framgång. Detta kan man ju inte säga, för enligt motståndarna, så finns det inget gott med denna undervisning. Jo det gör det, men seger och framgång är inte seger och framgång på mina villkor, utan endast på Guds villkor. Ibland kan till och med nederlag vara seger och framgång i Guds ögon.

Ja det finns mycket man kan skriva om detta här och absolut, det finns saker i trosundervisningen som helt klart är fel, men alla har mer eller mindre fel i läran. Så kan vi döma ut Livets ords trosundervisning? Nej, men den bör revideras i en del saker så att den inte förblir människokraftbaserad, människoinitiativbaserad, utan så som jag förstår Ulf, Guds Ande baserad och Guds initiativ baserad.

Ett slutord om Guds suveränitet i en människa: Matt 5:8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

Av Björn



söndag 29 september 2013

Jakten på det grönare gräset.




För visst är det väl så det heter, att gräset är grönare på andra sidan staketet, och det är detta grönare gräs som vi människor så ofta enträget strävar och jagar efter för att få tag på?
Grönt gräs är en bild på något som är bättre än det vi har, eller bara något mer, något annat i livet som kan ge tillfredställelse och lycka.
Jag skall i denna text försöka visa på orsak och verkan, eller framför allt på orsaken till jakten på det grönare gräset.
Jag kommer att behandla två kategorier av människor, frälsta och ofrälsta och utifrån dessa kategorier kommer jag att ta upp flera olika orsaker. 
Den största kategorin blir vi som är frälsta och här finns flera olika orsaker till jakten som jag vill fördjupa mig i.
                                                                
                                                             Ofrälsta.

Vi kristna brukar ju säga att ofrälsta har ett tomrum som de jagar efter att fylla. De ofrälsta fyller det med saker som berikar livet, ger glädje och lycka, men tyvärr så är detta tomrum ofyllbart så att man förblir tillfredställd. Därför driver otillfredsställelsen den ofrälsta människan till nya saker som kan för tillfället fylla detta tomrum, men man får aldrig den där djupa tillfredsställelsen som ger henne ro och förnöjsamhet. 
Varför är det så här? Varför kan inte villa, Volvo, fru, barn och hund göra den ofrälsta så nöjd och tillfreds, att drivet efter mer upphör?
                                                                  
                                                           Frälsta.

Grundläggande borde vi som är frälsta vara nöjda, vi har ju Jesus, men ändå är vi inte det. Varför jagar vi troende likt de ofrälsta efter det grönare gräset? Varför söker vi inre och yttre tillfredställelse?
En orsak är att vi har svårt att acceptera att där vi är i livet och att det vi har, är Guds mål just nu. Vi vill mer men Gud vill att vi skall vara stilla, förbli där vi är.


Det finns alltså drivkrafter i oss som gör att vi inte kan acceptera läget och som gör att vi vill vidare och dessa drivkrafter ropar högre än Andens stilla röst som säger stanna här tills jag kallar dig vidare.
Orsaken till dessa drivkrafter kan vara från barndomen, där vi från tidig ålder blivit präglade att sträva efter höga mål, efter mer, efter att vara bäst, efter framgång och lycka och så vidare.
Men när vi sen blivit frälsta ser jag andra orsaker, eller saker som förstärker barndomens drivkrafter.

I undervisningen vi får från predikningar i frikyrkorna, sägs det ofta att vi skall gå framåt, inta nya områden, vara övervinnare, att Gud vill mer än vi kan tänka eller bedja. Det sägs även att om jag inte går framåt, så går jag bakåt och alla dessa ord har planterats in som absoluta sanningar.
När då dessa absoluta sanningar inte efterlevs, eller uppfylls i vår vandring med Gud, hamnar vi i disharmoni i vårt inre. Denna disharmoni tolkas som att inte ha frid med Gud, att vara på fel väg och då eldar det på drivet vidare för att friden och lyckan skall infinna sig igen.

Problemet är att det inte är en ofrid med Gud, utan en ofrid med absoluter som inte är i linje med Guds bud till dig. Visst skall vi framåt, men inte alltid, visst ska vi sträcka oss mot mer, men inte alltid, bara när Gud vill.

I Ps 23 står det att Gud skall föra oss till vattenbäckar där vi får ro och faktum är att det är dit Gud vill föra oss. Han vill föra oss in i en vila från våra egna verk och köttsliga ansträngningar, men de absoluta sanningarna vi fått inplanterade gör att vi inte kan, eller förstår att det är just dit Gud vill föra oss.
När Gud placerar oss på en plats i livet där vi inte kommer någonstans, när han helt enkelt säger stopp till våra företag, så hamnar vi i en inre konflikt med just dessa absoluta sanningar vi fått inpräntade i oss.

Det kan bli en smärre chock för vi tänker, känner och ser utifrån absoluterna, vi måste ju framåt, Gud hatar ju stiltje och det framkallar en rädsla att vara en avfällig. I denna fas av att vara vid vattenbäcken vill Gud klä av oss allt det som driver oss, Han vill få oss att inse att det är Han själv som skall föra oss fram och att vår uppgift är att följa när Han manar oss. I öknen ledde Gud folket med molnstod och eldstod:

2Mo_13:21 Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt. 

4Mo 9:17  Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn strax upp, och på det
ställe där molnskyn stannade, där slogo Israels barn läger.
Molnstoden och eldstoden visade vägen och när molnstoden lyfte var det dags att dra vidare. Detta är en verklighet som beskriver vandringen efter Anden och så länge Anden inte flyttar på sig, så skall inte vi heller göra det.

I kristendomen som pressenterats de senaste 30 åren, finns ingen plats för att vara stilla, att inte sträva framåt, utan det är så mycket vi kristna måste och skall för att vara rätt med Gud. Jakten efter andlighet, efter vår stora tjänst för Gud, jakten på att vinna människor för Guds rike, jakten på mer av Gud och så vidare.
                                              
                                                 Vad är ett människoliv?

Ett människoliv är ju oftast ett familjeliv, att födas in i en familj, växa upp där och sedan flytta hemifrån och bilda en egen familj. I en familj gör man vissa naturliga saker och som är grundläggande för människan. Ett exempel är att jobba för brödfödan och andra utgifter såsom till kläder och dylikt. Handla mat och kläder och lite andra ting. Där ingår också att ha umgänge med sin familj, med vänner och kanske vissa fritidsaktiviteter.
Detta är ett människoliv, visst det kan se lite olika ut, men i stort är det rätt så lika.
Sen finns det ju vissa undantag där vissa är missionärer, heltidstjänster, eller är företagare, men grundläggande är ändå ett människoliv som ovan beskrivning.

Det lustiga är, att det inte dröjer särskilt länge, från det att vi kommit till en plats i livet, tills det att vi vill dra vidare till något nytt, något grönare. Varför är det så? Jo jag tror att det har med dessa inbyggda ord om hur vandringen med Gud skall vara. Du har säker hört parollen, sträck dig efter mer av Gud, eller inta nya områden, eller som jag nämnt tidigare, om man inte går framåt, så går man bakåt och det är ju i princip synd, ja det finns många absoluter inplanterade i oss och som kolliderar med verkligheten vi har.
Men tänk då på Elia, när Gud sa åt honom att gå till bäcken Kerit: 

1Kung 17:3 Gå bort härifrån och begiv dig österut och göm dig vid bäcken Kerit….

Läser man hela stycket, så ser vi att Elia fick stanna där tills 1. De yttre omständigheterna förändrades 2. Herrens befallning kom.

För många av dagens kristna är varken de yttre omständigheterna, eller Herrens befallning det som signalerar om att det är dags att dra vidare, utan det är den inre otillfredsställelsen. Denna otillfredsställelse kommer ofta från dessa absoluter och det börjar ofta med att Gud blir mindre och mindre synligt verksam, och att Han tystnar så pass så att vi blir vilsna och kanske förvirrade. Vi tänker, detta är fel, något måste ske, det känns inte bra.

Tyvärr aktiverar dessa negativa känslor och tankar oss att söka frid och lycka genom att se oss om efter något nytt. Vi tror att den inre otillfredsställelsen är en signal från Gud att dra vidare, men signalen är en kollision mellan de inplanterade absoluterna och den verklighet som Gud har placerat oss i.

Psa_131:2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig. 

Psa 23:2 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

Psa 23:3 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. 
Dessa tre bibelverser talar om att Gud vill avvänja oss från felaktiga drivkrafter, Han vill föra oss till en fysisk plats i livet där vi får ro, där Gud vederkvicker vår själ och till sist, att Gud själv får bli den som leder oss och blir initiativtagare i våra liv.
Detta är en process, en djupgående sådan, men om vi ser och förstår Guds handlande med oss, så blir den kanske inte så långvarig. För mig tog det mer än tre år innan jag förstod vad Gud höll på med och efter att jag förstått vad Han ville var det svårt att acceptera läget. Jag kommer ingenstans om inte Gud själv för mig vidare. Visst jag kan ju dra iväg ändå likt Jona bort från Guds plan, men då infinner sig ett verkligt krig på insidan, vilket gör att jag förhoppningsvis backar.

Vår vandring med Gud handlar om att följa Honom på Hans vilkor, när Han talar, inte efter inplanterade absoluter som ropar när det blir stiltje i livet.

Avslutningsvis: Psa_37:3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,



Av Björn